mrrocky

Det släpper aldrig taget egentligen. Utan det gnager alltid fast bakom pannbenet. Jag lämnar mark och trots allt tar jag med mig allt hem, dofterna, dagarna och vinsmaken i munnen. Jag lyssnar på kent, det blir Sverige som lyfts upp på listan på mest spelade låtar och volymen spränger nästan bort locken för öronen, vi stiger lite till. Jag lämnar Italien bakom mig och det känns både bra och dåligt. För tillfället känns det bra, jag ska ju sova i MIN säng i natt.

Jag ska inte säga att det varit en dålig resa, tvärtom, det har varit underbart. Jag har åkt mycket bil och sett mycket av Italien och jag har hunnit med både det ena och det andra: strand, bad, pub, vin och böcker. Jag läste ut Bilbo på resan, det är ganska stort för en smygdyslexisk kille med bok skräck. Jag fångades in och vill nu kasta mig på mer böcker och detta har redan skett. Gud jag börjar bli torftig och snusförnuftig och kommer börja dricka rödvin och säga "OH så friskt" - när jag doppar mig i plurret i sommar (ok, en sådan person skulle inte skriva en så här ofullständig mening och med en sådan usel meningsbyggnad. Men i alla fall, tänk!). Jag har dessutom stakat mig fram på min spanska i Italien. Jag vet att dina varningsklockor slog igång någonstans i slutet av den meningen, spanska i Italien? Pappa sa att det är som danska för oss svenskar. Jag är livrädd för danskar, hoppas inte Italiens invånare kände samma skräck inför mig. Dessutom tror jag inte på honom. Visst det förstod mycket men jag kände mig som en psykpatient som stammade fram på ett språk ingen förstod i alla fall.

Det allra bästa på resan har varit tankarna. Jag har hunnit återuppta massor och mina poetiska källor har fyllts på. Jag känner mig pepp för att klottra ned 100 dikter till. Så många har de blivit föressten, 120 dikter är klara. 8 av dem är katastrofala men jag ska nog kika igenom det där senare. Det är galet fint hemma i Sverige. På det stora hela är jag förstaklassens hemmakatt. Jag trivs bäst på mitt rum med nedrullade persienner, fläkten på och Ron Sexsmiths musik på högsta (Om inte Kent, eller från ett datorspel jag älskade som barn). Gärna med en kopp te och nystädat i garderoben, då trivs jag bäst. Jag kan burra ihop mig som en katt och låta som en björn med morgon whiskey röst då.

Men nu ska jag fortsätta med det jag är bäst på.
Lyssna på musik, helt passivt surfa på nätet och chatta...

Gud, jag blir nog aldrig snusförnuftig i alla fall.

P u s s e l