mrrocky

Jag skriver ett mail.

Det blixtrar ute.

Jag är lite rädd och kramar kudden.

Det blixtrar ute.

Ingen finns i närheten som kan krama tillbaka.

Det blixtrar ute.

Och trots att du inte hör sjunger jag för dig.

Det blixtrar inne, inuti mig.

Jag såg Harry Potter med syster idag. Det sa jag att jag skulle göra - så blev det. Jag vart besviken. Inte mycket - inte märkbart. Men lite, för jag hade hoppats på mera.

Nyss tittade jag på Scrubs, innan reklampausen

lägger alltid serien mig i händerna på ett fall.

Det är såsom att allt verkar gå illa precis innan reklamen,

och jag måste ju se om det löser sig.

Då bryts kontakten mellan min parabol och satelliten i rymden.

Det hade varit dramatiskt och mycket mer poetiskt om det hade uppstått ett myrornas krig på skärmen.

Jag ville skriva det, men min förmåga att överdriva saker

har redan blivit exponerad nog för ikväll.

Så blev det inte. "Kontakten har brutits" eller något liknande

prydde istälet min stora TV med en blågrön bakgrund.

Tillfälligt avbrott. Det känns så 90tal på något vis,

mitt i "Fångarna på fortet" med maraboumjölk i handen.

Idag fick jag och Malin spelat "Age of Empires". Det var roligt, fastän vi krossade allt motstånd. Jag älskar att lira med Malin. Vi blir alltid klara samtidigt för attack. Vi har liksom synkroniserat efter otaliga krig över nätet. Vi skrattade åt varandra och hur vi för oss i detta vi kallar liv. Vi vet så lite hur äventyret artar sig men försöker bana våra vägar, vi delar också våra tankar med varandra. För att i delar av livet stämma av - ja, så vi inte tar fel väg.

Blixtrar är vackra - men de skrämmer mig.

Jag kan känna mig ynklig och otillräcklig. Man tänker sällan på hur liten man egentligen är för denna stora världen.

Hur mycket man kan göra och hinna med. Vilka möjligheter man har eller allt fantastisk man kan vinna på färden.

Jag är så otacksam för så mycket och tänker sällan på hur liten jag är för denna stora världen.

Jag tror att jag behöver bli träffad av blixten.

Eller att jag träffar den.

Det blixtrar ute.

Jag skriver ett mail.

Det blixtrar ute.

Jag är lite rädd och kramar kudden.

Det blixtrar ute.

Ingen finns i närheten som kan krama tillbaka.

Det blixtrar ute.

Och trots att du inte hör sjunger jag för dig.

Pussel