mrrocky

i mellan den tiden vi inte riktigt skipar själva.
och de tiderna som bara fortlöper.
jag skapar en tid jag redan älskar.
efter en vecka. hur lätt på foten är inte jag? ; )

Jag finns numera att finna i Göteborg - Mölnlycke - Wendelsberg - Mitt rum.
Veckan har sprungit, danslektioner, teatergenomgångar, musikalhistoria och goda skratt.
Jag har helt ärligt inte skrattat så här hårt sedan jag och Joel stod vid Kulturskolan.
Det var de sista dagarna då. Nu är det nya dagar, med sina tider.
Låt de stanna.

I går var vi ute i Göteborg, gjorde staden. Kvällen började med improvisationsteater på
en teaterskola mitt i staden. Det var otroligt roligt och som den attentionwhore man är var jag självklart på scen och tramsade. Efter detta styrde vi mot en skitsoft klubb jag inte kommer ihåg namnet på.
Det blev lite böcker där, ni kan säkert räkna ut koden för böcker. Men oroa er inte, det blev inget ryskt uppslagsverk. Snarare en fransk diktbok, mycket lättsamt och härligt.
Vi dansade och pratade. Det är som om vi har känt varandra länge och nu varit ifrån varandra ett tag.
Så vi återberättade livshistorier - både problem och framgångar.
Jag fick låna Magnus jacka när vi gick genom staden.
Förlåt mamma, jag glömde visst min egen.

Idag måste jag städa upp lite. Det är lagom stökigt på mitt rum. Men som den självutnämnde pedant jag är.
Eller har blivit här, så måste jag hålla ordning. Stackars Andréas, min roomie har fått höra lite gliringar från mitt håll. Fast, vi har mest skrattat åt det. Och jag trivs skitbra med honom. Vi ligger på samma nivå liksom.
Minus Rammstein, men man kan inte få allt! : )

18 nya vänner har jag fått, eller ja. Minst det. Här är mentaliteten annorlunda. Mycket mer Sture än Sture.
Det är ännu mer prata med vem som helst, bli vän med vem som helst. Hursomhelst. Och jag har funnit sådana vänner redan. Vi lär oss sakta tror jag, att allt faktiskt är möjligt. Och det är med kärlek jag uppdaterar lite från Wendelsberg.

Vi kan väl köra tradition på uppdatering här ifrån varje lördag?
Deal?
i mellan den tiden vi inte riktigt skipar själva.
där föder vi hoppet.

Pussel