jenka-tuggummi

Om man lägger den ena foten över den andra då?
Eller om jag lägger handen under kudden.
Kanske om jag lägger den andra på magen.
Nej.
Vänder sig om. Obekvämt. Kastar sig runt.
fastnar som ett jenka-tuggummi i täcket.
Börjar hosta, börjar klia, börjar tänka.
Och sedan växer det lite över allt.
Ångesten, osäkerheten och sömnlösheten.

Sätter mig hastigt upp. Förbannar faktumet att det inte går. När ett bildspel av tusentals olika senarios om hur mitt liv kommer bli drar förbi i huvudet. När jag drömmer drömmar om hur jag trillar och skadar mig och om hur jag träffar någon jag tycker om och bara häver ur mig skit. 
Jag som tänkte bota denna sömnlösheten med nya tider. Tidigare i säng på kvällen, tidigare uppgång på dagen.
Men jag kanske går på en annan tid, jag kanske synkroniserar dig rent undermedvetet?

Just nu lyssnar jag på Lars Winnerbäck och förvandlas snabbt till en ivrig 16 åring som åker i genom Sveriges alla skogar. Det är i bilen upp till Lager 157 med Louise, David och Josefine.
Då lyssnade vi på Lars Winnerbäck hela vägen dit och hela vägen hem.
Då lärde jag mig att lyssna till Lasse. Louise har lärt mig mycket i livet, hon lär mig att långsamt leder också någonstans. På ett mycket fint sätt. 

Tidigare ikväll var Hanna här. Vi käkade pizza och snackade. Det var djävligt chill.
Vi behövde det båda två, det var som om vi startade igång en gammal maskin och när vi insåg att den fortfarande fungerade fylldes vi nog av både lugn och glädje. Jag tror man gör det när man återupptar något. Och finare blir det aldrig när det känns som om det var igår. Vi glodde Modesty Blaise och hade det fint. Tack Hanna, det var magiskt mysigt.


Om man lägger den ena foten över den andra då?

Eller om jag lägger handen under kudden.

Kanske om jag lägger den andra på magen.

Nej.

Vänder sig om. Obekvämt. Kastar sig runt.

fastnar som ett jenka-tuggummi i täcket.

Börjar hosta, börjar klia, börjar tänka.

Och sedan växer det lite över allt.

Ångesten, osäkerheten och sömnlösheten.

Andas ut, blundar och försöker visualisera nya möjligheter, vänner och ny tid.
Blir varm, kikar ut på täcket, tar handen får pannan.
Jag kan ju börja med att lägga mig ner - tänker jag.

P u s s e l

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback