mrrocky

Det är emellan polyfoniska ringsignaler, cigarettrök och trådar modet föds. I enkelhet är regn och blåst inget som biter på oss. Det är som att dra upp dragkedjan så snabbt att den fastnar i skinnet - det är den där tanken av sår på hakan och den grusande sanden i ögonen. Vi står aldrig helt stilla och blinkar, alltid har du annat för dig.
I den sista minuten tar du en paus, ler och säger till mig: "Det var ditt fel, bara ditt fel. Du förstörde mig"

Jag har inte mycket att avvärja från tristess idag. Det blev en sen uppstigning, vid 2 och sedan spenderades större dagen i mitt rum med första filmen ur "Sagan om Ringen" och min bok. Jag har verkligen varit massivt slö idag. Det är nog vädret som drar ned en till marknivå igen och ger mig en kylig blick till svars för alla glada stunder i solen.  Det har varit en underbar tid sedan jag senast skrev. Kvällarna med Calle i hans stuga = Priceless. Lätt att jag kommer vara där ofta i sommar. Det blev grillkväll med Calles bästa och galen bilåkning. Det kändes behövligt, jag mådde bra. Bättre än vad jag gör nu. För nu är jag rädd, för att mina fönster helt plötsligt ska ge vika och blåsa in en stor ek i mitt lilla bruna rum.

Livet handlar i mångt och mycket i vänlighet - Väl valda ord och komplimanger. Men också i handlingar, telefonsamtal, peppfikor, hemmakvällar, deeptalks. Det är viktigt att ta hand om varandra, men jag har varit slarvig med det mesta på den fronten (för att vara ärlig är jag slarvig med allt just nu). Jag såg en sjuk dokumentär som hette "Guds barn", någon sekt som verkade helt störda. I ett kort ögonblick betvivlade jag människan. Det var tragiskt. (Terapi, någon? Haha. Ryck upp dig! xD )

Men helt ärligt för att lätta stämningen. Imorgon kommer de! De nya skorna! Vita vans, gaaaash. Det är så rätt i sommar. Det blir stan imorgon tror jag - måste fixa jeansen, hämta skorna, gå en sväng inom jobbet. Jag hoppas verkligen att det blir bättre väder imorgon. Vi kan inte fortsätta med denna plågan.

Det är lite som Vincent Vicious sjunger: "Kom och rädda mig från hösten"

Men det är ju sommar nu?

Jag svarar: "Nej, det gjorde du så bra själv"

P u s s e l

Du klarar visst det, det handlar om att intala sig själv. Jag försöker trycka upp huvudet, försöker med all makt. Faller lika tungt ned. Jag kan alltid erbjuda mig själv något riktigt gott att äta - som en slags morot för att jag klarade av det. Men å andra sidan kan jag lyssna på regnet och låtsas som om det är helg - precis som Jack Johnson gör i "Banana Pancakes". Fast då tar överjaget över och mitt samvete verkar också fatta vad som egentligen borde utföras. En kvick resa till stan blev en hel dag på stan, trots allt.

Yes, jag kunde inte lyfta huvudet från huvudkudden i dag. Det var bara SÅ gott att vara hemma och få ligga i sin egen säng. Regnet smattrade på mina markiser och jag älskar ljudet av regn på torrt tyg. Medan min kropp intalade mig att en dag i sängen endast var beviljat sa hjärnan och hjärtat något annat. Jag skulle ju in och säga hejdå till en mycket speciell och underbar tjej. Camilla Nilsson, som nu har fått för sig att lämna Hstad bakom sig hela sommaren och flytta intresset till Hudiksvall. Hon ska köra hårdträning på körkortet, men vi får återse henne i september. Och förhoppningsvis kanske hon kikar ned till min födelsedag. Men det är bara om plånboken tillåter.

Jag tog sällskap av Lovisa, glada goa Lovisa. Det var jätteskojigt och vi köpte fin choklad och gav henne ett halsband. Det blev lite av ett Titanic slut när hon drog. Lite: "I won't let go, Jack". Men å andra sidan har tårar inte skadat någon, och det var bara för gulle att och sänkte en tår för mig och Lovisa. Jag och Lovisa å andra sidan höll tårarna innanför ögonlocken och drog med lite saknad i hjärtat in till staden. Det stod Espresso House på menyn, mumma! Väl där mötte vi Moa och Jenny. Det blev en stor fika och det var kalas.

Efter en cheesecake och en chailatte bar det av till MQ. Bless the lord, jag vill åt den där koftan. För att ingen ska infiltrera mina planer med ett lyckat köp skola jag inte spilla information om vilken kofta det handlar om eller vart den hänger. Hoppas den är kvar i morgon, HOPPAS.

Det slog mig idag att det finns alldeles för mycket att oroa sig för. Nu menar jag rent utseendemässigt. Det blev en galen strid mot självförtroendet framför spegeln idag. Inte för att jag inte uppskattar vad jag ser ; D. Men jag tycker helt klart att min garderob behöver en förbättring, ett lyft, en påfyllning. Det verkade inte finnas något som gick i hop men något annat. Jag slogs av tanken att tjäna oanständigt mycket pengar och lägga dem på kläder. Men det ska tjockas till i sommar, så är det bara. För i detta skick den befinner sig i nu går inte för sig. Min favorit plagg i garderoben just nu är ett Hultsfred linne från 2007, jag var inte ens där men linnet är übersnyggt! (Jag vill bara poängtera att det är som ett slag i ansiktet. Ja, då menar jag när blogg.se väljer matchmaking sidor som reklam till min blogg. Tydligen har de förstått min ohållbara ensamhet och tycker jag borde stadga mig. Men nej, Siv 33 är inte så lockande som hon vill tillkännage. Även om hon gillar bergsturer och långa samtal om livet. Varför ska alla inhysa en stor respekt till friluftsliv? När alla ändå kör bil som pumpar ut avgaser och vill flytta till stan?)

Jag ska ladda ned Grim Fandango. Jag måste få återuppleva Rubacava och Manuel Calavera. Det är som det låter, ett datorspel. Men jag är odlad tönt i grad 1, och bryr mig inte särskilt mycket om dina opassande kommentarer. Jag och min generation växte trots allt upp med tevespel, oboy och hängselbyxor. OH! det påminner mig om att jag vill köpa de där hängselbyxorna på Cheap Monday.

Fan om det ändå fanns plats för lite tid

Jag dör antingen av stress eller av fattigdom, välkommen o härliga död.
(det där lät fördjävligt)

P u s s e l

Det släpper aldrig taget egentligen. Utan det gnager alltid fast bakom pannbenet. Jag lämnar mark och trots allt tar jag med mig allt hem, dofterna, dagarna och vinsmaken i munnen. Jag lyssnar på kent, det blir Sverige som lyfts upp på listan på mest spelade låtar och volymen spränger nästan bort locken för öronen, vi stiger lite till. Jag lämnar Italien bakom mig och det känns både bra och dåligt. För tillfället känns det bra, jag ska ju sova i MIN säng i natt.

Jag ska inte säga att det varit en dålig resa, tvärtom, det har varit underbart. Jag har åkt mycket bil och sett mycket av Italien och jag har hunnit med både det ena och det andra: strand, bad, pub, vin och böcker. Jag läste ut Bilbo på resan, det är ganska stort för en smygdyslexisk kille med bok skräck. Jag fångades in och vill nu kasta mig på mer böcker och detta har redan skett. Gud jag börjar bli torftig och snusförnuftig och kommer börja dricka rödvin och säga "OH så friskt" - när jag doppar mig i plurret i sommar (ok, en sådan person skulle inte skriva en så här ofullständig mening och med en sådan usel meningsbyggnad. Men i alla fall, tänk!). Jag har dessutom stakat mig fram på min spanska i Italien. Jag vet att dina varningsklockor slog igång någonstans i slutet av den meningen, spanska i Italien? Pappa sa att det är som danska för oss svenskar. Jag är livrädd för danskar, hoppas inte Italiens invånare kände samma skräck inför mig. Dessutom tror jag inte på honom. Visst det förstod mycket men jag kände mig som en psykpatient som stammade fram på ett språk ingen förstod i alla fall.

Det allra bästa på resan har varit tankarna. Jag har hunnit återuppta massor och mina poetiska källor har fyllts på. Jag känner mig pepp för att klottra ned 100 dikter till. Så många har de blivit föressten, 120 dikter är klara. 8 av dem är katastrofala men jag ska nog kika igenom det där senare. Det är galet fint hemma i Sverige. På det stora hela är jag förstaklassens hemmakatt. Jag trivs bäst på mitt rum med nedrullade persienner, fläkten på och Ron Sexsmiths musik på högsta (Om inte Kent, eller från ett datorspel jag älskade som barn). Gärna med en kopp te och nystädat i garderoben, då trivs jag bäst. Jag kan burra ihop mig som en katt och låta som en björn med morgon whiskey röst då.

Men nu ska jag fortsätta med det jag är bäst på.
Lyssna på musik, helt passivt surfa på nätet och chatta...

Gud, jag blir nog aldrig snusförnuftig i alla fall.

P u s s e l

"I dag är dagen inne"
Så skulle man kunna starta en bra bok eller ett sista brev till omvärlden. Men dagen som väntar mig är en resa, en resa till Italien, Toscana, Lucca. Det känns mycket spännande och jag är väldigt sugen att lämna Sverige bakom ett tag. Trots att vädret är fantastiskt, känns det inte mer än rätt. Självklart åker jag av en anledning. för att fira mamma som fyller 50.

I dag klippte jag mig, jag lät håret falla och har ny härligt kort snagg i nacken och sidorna med lite, lite hår kvar på hjässan. Underbar känsla av frihet, slippa se ut som en svinto och samtidigt slippa känna kliet i hårbotten. Med denna klippning kombinerades i besök på Eurostop med syster. Det införskaffades lite nya kläder och det var skönt. Jag har även hunnit med att öva inför bröllopet. Det blir bröllop på midsommardagen, "Kärleken förde oss samman", "Av längtan till Dig" och "I Folkviseton" (fortfarande under produktion). Jag känner mig laddad och lovar att göra gott ifrån mig.

Mamma var vänlig och tvättade mina vita skor, de såg ut som de hade gått en omgång i lerbrottning men lyser nu i vitt, vitare än när jag köpte dem. Självklart har även solen sina fläckar och jag upptäckte till min stora skräck att mina favoritskor alla kategorier har börjat släppa i sidan. Nåja, för att citera direkt ur ett svenska arbete:
"Olyckan växlar ju lika med lyckan, allt, vad begynsel har, ändas en gång"
Han är vis Lasse Lucidor. Det som är vackrast med sommarlov är dock att slippa skolarbeten och stress. Det var mycket nu denna termin men jag har lyckats att överleva även den.

Jag anar i luften hemma att sista tiden för packning börjar närma sig. Om jag packar snabbt nu, kan jag alltid göra lite te, fläkta på mitt rum och lira lite MarioKart innan sängdags. Det låter väl som en god idé?

Tills jag kommer hem till Hstad igen,

P U S S E L

Jag har 7, trogna besökare varje dag. Ni läser fast jag inte har skrivit något på veckor. 7 trogna själar har hängivit 1 minut åt mig om dagen. Det låter kanske patetiskt men jag ser det som ett riktigt framsteg.
I dag läste jag en blogg, där någon klagade på att alla inte är individer och sedan framlade personen i fråga att just den var en individ med mycket egna tankar. Jag skriver detta med vetskapen att jag inte är en speciell egen människa, jag är en klon av samhällets reformer, krav och bilder. Men jag har självinsikten att acceptera det! Vi är inte unika, inte heller är någon förmer än någon annan. Det blir naivt när man ser sig själv som något vidunder och någon gud... Bara för att ni springer runt i eran värld och leker filosofer, det ska väl ändå inte drabba oss som accepterar livet vi lever och försöker leva det? Eller hur?

I dag tar jag sommarlov, S O M M A R L O V! Jag förstår inte för mig själv den fantastiska känslan. Jag tror inte på att den sommaren kommer bli speciell, inte precis. Jag kommer inte förändras, och inget med det. Men jag älskar det, ligga på stranden, berusa mig, sjunga, känna vindarna, jag är redo för ett sommarkaos. Med dessa tankar ska jag bädda ned mig, och förstå trots att vi inte är heliga, speciella eller bättre än någon annan, så finns det för många fina människor att hysa kärlek till än de man besvärar sig på. Så för att avsluta, vi jag tacka Isabella. Som var smålullig på avslutningen idag, men hon var vacker och gav mig en puss och förvandlade en dag. Den dagen när jag slutade 2:an på Sturegymnasiet. Älska varandra nu, och de ni inte orkar med, lägg ingen energi på dem, ty de har aldrig förtjänat din kärlek.

Med många varma

P u s s e l b i t a r