Min mobil och BR-påse

"Du kan få leta efter den, det stör inte mig" - säger jag med mitt största leende. Men replikationen blir svår.
"Kan inte du göra det?"
och mycket riktigt, inom ett lopp av en halv minut står jag böjd över soptunnan och drar handen i genom "gud vet vad" och känner att jag älskar mitt arbete. Efter ett tags "sakletande" emellan näsdukar, kladdig kola och halvätna godisbitar fiskar jag upp den. En liten lilablå mobiltelefon. 10 åringen formligen rycker den ur händerna på mig och säger "Usch, vad äcklig den är" - jag tänker i huvudet men ler "Usch vad äcklig du är ungjävel!" - Liselott kommer in och säger, "Vafan gör ni? HAHA, en mobil? I soptunnan?" hon är nära på att kissa ned sig och springer mot kassan för att förtälja nyheten. Den lille 10 åringen tittar stött på sin kladdiga mobiltelefon och säger med lågmäld röst "Det där var inte kul".

Highschool Musical stavas sådana här problem.
det är 10 åringar, brudar som är kåta på Zac Efron och pedofiler som går på denna filmen. Det tragiska med min berättelse om 10 åringen är att den är sann, det som är ännu mer tragiskt är att den lille nidingen återvänder inom 10 minuter och säger "Jag glömde min BR påse med plånbok och halsduk i också". Jag ler igen och säger. "Titta i soptunnan, den ligger där"

Jag ska arbeta i morgon också i 12 timmar, och gud nåde den som tappar sin mobil i soptunnan då.

Highschool Musical stavas sådana här problem och för att citera 10 åringen "Det där var inte kul"

P u s s e l


Kommentarer
Postat av: Hanna

jag jobbar på en teori där High School Musical är roten till allt ont i denna värld. inte riktig färdig än, jobbar på det som sagt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback