mrrocky

Allt går så där sakta.
sakta, riktigt sakta.

Jag är ledig eller fången hemma. Fången i tankarna av skolarbete och måsten, av auditions - av tid. Det är så där kvavt ute, precis som om vädret väntar, solen vill inte riktigt blomma ut. Det är lågstadieavslutnings känsla på det hela. Avslutning, avslutningskänslor- de har gripit tag i mig nu. Jag börjar sakta förstå vad som rinner mig ur händerna, hur jag glömmer bort vissa saker och hur jag tillåter andra att försvinna.

Allt går så där sakta
sakta, riktigt sakta

Igårkväll styrde jag kosan hem till Jenny. Här hemma stod tiden stilla och vi hade inget körrep. Jag skickade massa sms till Joel där jag förklarade hur jag skulle sakna kören. Det är som om jag har börjat acceptera att den tar slut. Jag hade min sista konsert på teatern i söndags. Vad fan hände med alla år? I 11 år har jag sjungit för Ingmari, träffat Joakim och Joel varje vecka. Nu, ser det mer ut som ett sommarlov kommer att sprida alla de åren för vinden och lämna oss på olika hållplatser. Då står man där med en bussbiljett som gick ut för 5 minuter sedan och ingen buss kommer. Så känns det då, att sakta börja gå hem - ensam.

Allt går så där sakta
sakta, riktigt sakta

På torsdag söker jag Balettakademiens musikallinje, det känns helt vansinnigt. För jag kan se mig där och samtidigt inte. Det känns lite som om det vore för bra för att vara sant för mig, att jag skulle få fortsätta utvecklas där vore magiskt. Det är så knäppt, en del av mig vill stanna kvar i Halmstad och fortsätta jobba på bion ett helt år. En annan del känner för äventyr och lämna allt. Jag vet inte vilken del som ligger närmast, förmodligen den sistnämnda även om jag kanske inte vågar medge det för mig själv.

Allt går så där sakta
sakta, riktigt sakta

Jag tror jag ska försöka fördjupa mig i någon form av studie - fastän hela min kropp säger nej. Det är väl så som man säger att man måste bita ihop, det är ju så lite kvar nu. Fast jag tror att den tröstlösheten kommer från att man inte vågar ta adjö av skolarbetet. Jag vill att det ska ta slut så innerligt att jag kommer sakna det om det gör det. Fast det är inget argument man kan köra inför lärarna. Just innerst inne vill jag inte bli kvar här, med studier.

Allt går så där sakta
sakta, riktigt sakta

Jag kommer att sakna dig mest om jag åker - frågan är om du ens vet det.
Frågan är om du ens läser

För mellan oss går allt så där sakta - sakta, riktigt sakta.

P u s s e l

Idag sitter jag hemma med August Strindberg.
eller i alla fall analysen om hans verk "Fadern".

Igår slocknade jag klockan 20.30 i sängen och kände mig allmänt piss.
Det är så mycket man ska hinna nu för tiden. Så mycket jag ska ro i hamn.
Tur är att man biter sig fast och faktiskt gör saker - som idag.

Men allt är inte pest och pina! Det är faktiskt kul att gå till kören och sjunga,
även om jag inte alltid medger det. På söndag är det konsert och jag längtar.
Dessutom har jag inhandlat nya kläder och börjar få upp vårkänslan i garderoben.

påsklovet är slut.
vart tog det vägen?

jag har precis badat, mina fingrar är russin och min hur torkar sakta men säkert in. Precis som dagarna torkar in i det förflutna. det är mycket att göra just nu, mycket i allt - mycket för att vara mycket. Jag försöker fånga varje tillfälle av stillhet och njuta - men vem njuter när man har tusen andra saker man borde göra?

orken är slut
vart tog den vägen?

Nej, säg det. För jag hittar inte orken i mina skolarbeten och inte heller bland mina viktiga papper. Jag som började få ordning på det där. Jag orkar inte leta efter orken längre. Tur är att man orkar med det som är viktigt. Som vänner, familj och framförallt njutningsvärda tidsfördriv. Det orkar jag, jag skulle kunna orka en hel sommar med bara det. Men jag orkar inte leta efter orken.

dagen är slut
vart tog den vägen?

Jag blundar och känner på mina läppar med russinfingrarna, suckar och drar handen genom håret. Håret som blev misslyckat, dagen som gick i ultrarapid och nu kvällen inbäddad i en söndagsångest och en torrhet
man kanske ska smörja in sig i lite salvor och ta en kopp te?
allt ordnar sig när man dricker te.

blogginlägget är slut
vart tog det vägen?

Och ibland lyser allt det där igenom

att man kanske inte ska misströsta.

Jag har en syster, som jag inte med ord kan beskriva min tacksamhet för.
Vi delar samma humor, vi delar samma blod. Ibland kan tusentals kilometer kännas som en meter och jag önskar jag fick vara med henne ikväll och titta på någon såsig romantiskkomedi och äta centerrullar. Fast det är väl det som är tjusningen med att åka bort, både för henne och för oss här hemma. Det är när man saknar som man förstår - det är väl konstigt? Tur är att skype finns, då är hon ju nästan här - fast ändå inte.

Ikväll tänker jag tillbaka på en fin dag på staden med shopping och fikor. Jag kunde inte ha önskat en bättre dag. Jag tänker även på er som kommenterade

för ibland lyser allt det där igenom

att det finns folk som tror på en.

Ikväll känns Rock Hill närmare och jag kan känna i fingertopparna att våren är på väg. Då menar jag inte bara solen, i alla fall inte bara den på himlen. Jag tänker på det som strålar lite i sin ensamhet på andra sidan av det stora havet. Den stjärnan jag håller ett hårt tag om ikväll.

Kom hem snart, det behöver jag.

för ibland lyser allt det där igenom
att kärlek är vackrast på håll

Pussel