Ok, bra, helt funktionell...
Jag brukar tänka att jag ska skicka brev. Till alla jag känner... Jag brukar sätta mig ned ibland och tänka vad ska skriva till varje person, det behöver inte vara långa brev, bara menade sådana. Man kanske borde skriva ett par. Som idag, innan jag hoppade på bussen ville jag skicka ett brev. Det var ett sådant tillfälle när tiden stod stilla. Jag ville skicka ett brev - det skulle inte vara märkvärdigt endast inne hålla tre versaler:"HEJ", tätt följda av min namnteckning. Jag skickade inget brev, och jag levererade inte ens tre versaler till någon innan jag hoppade på. Höjde bara volymen på min ipod och "Wrecked Metal" med Zeigeist fyllde mig. Den fick fylla upp tomrummet, efter det oskickade brevet.
När killar blir förkylda är det värre än för tjejer. Jag vågar påstå det! (Alla av kvinnligt kön, får ta hänsyn till att jag aldrig kommer att uppleva hur mensvärk är... Alltså är en hård förkylning det värsta som kan drabba mig, försök ha överseende). Det blir mycket värre för oss, vi är liksom större och förkylningen drabbar ett större område. Hur som helst känner jag mig som en svag 95 årig gubbe. Så fort jag reflekterar min spegelbild i antigen skolans äckliga toalett, eller i bussdörrens glansiga yta får jag en chock. Hur ser jag ut egentligen? Att klippa sig vore väl på tiden, men jag har en studentfest på G, då kan man inte ha kort hår. I alla fall inte om man ska klä ut sig till en galen yrkesmördare med hämndlystet sinne, i alla fall inte jag. Jag har druckit varmt hela dagen för att palla med solosången ikväll. Jag pallade ändå inte, att sjunga "Anthem" och vara förkyld borde vara olagligt.
Åter till bussen, om någon har tagit "min" plats på bussen söker jag mig alltid längst bak, i vart fall när jag är själv. Pumpa musik i öronen och sätta upp fötterna på sätet längst in till vänster. Det sätet måste ha placerats där just för den anledningen. Faktum är att om man sätter sig längst bak brukar man få sitta där själv. Ingen ska försöka invadera ens privatområde. Jag tar tillbaka detta idag. PRECIS när jag satt mig till rätta händer det. 3 pubertala 14 åringar ska sätta sig bredvid, och då menar jag BREDVID. Jag fumlade med min gigantiska väska och lyckades placera den på sätet jag hade mina fötter på och sedan förflyttade jag mig strategiskt mot fönstret, då sker det otänkbara. Locket till chailatten åker. Jag sitter ihop klämd med en dryck på 110 grader Celsius i knät och försöker längst färden dricka den. Jag spiller ned min ipod. Den är fortfarande chaigläggig. Jag måse sett ut som en sann to-ent. Okej, så jag är redan töntig - men detta tar något pris... Jag ska aldrig dricka chai på bussen igen.
Kvällen var ok, bra, helt funktionell. Jag såg Idol, men jag pallar inte kolla nu 22.35, det är ändå onödigt. Jag säger som Johansson i "Den Bästa Sommaren": "Händer något viktigt får man veta det, tids nog". I morgon är det onsdag, första timmen Musik tätt följd av Religion och Kulturhistoria, vad beträffar Idrotten funderar jag på att skolka, gå hem och plugga, istället för att fjanta runt. På fredag får jag gäster, jag ÄLSKAR gäster. Jag har det på tok för sällan.
Kommentera något, mina läsare rasade i veckan! Du läser väl fortfarande?
P u s s e l
<3