i en av mina stolar ligger

I en av mina stolar ligger dagar.
Ja, tider och minuter, timmar och stunder. Jag ser min rosa skjorta, som egentligen är pappas, den hade jag när jag blev hembjuden till Calle och Hanna för en grillkvälll. Den användes när en studentpresent blev verklighet. Jag bjöds på magiskt fin grillkäk och vin. Sällskapet som jag bjöds på var dock desto finare. Diskussioner om feminism till barnprogram och fyllan drog fram det bästa och värsta i oss.
Jag ser en annan skjorta som är blåvit randig. Den brukar jag ha på mig på jobbet, snart ser jag byxorna som jag brukar ha till. Det är pappas chinos egentligen, fast de sitter bättre på mig brukar jag inbilla mig. De hade jag på mig igår, när jag satt i kassan. Kortköpen gick inte igenom så med 21 tusen i kassan och två popcornskåp att fylla blev avslutningen på dagen märkbart tung.
Under till kikar en av mina favorit tshirts fram, min lila randiga som jag köpte från tshirtstore. Jag minns inte när jag hade den senast. Men den känner jag mig så snygg i. Det är få kläder som ger mig det självförtroendet.
Skärp, sladdar, strumpor. 
Timmar, minuter, sekunder.
I en av mina stolar ligger dagar.
outfits till olika evenemang som en poetisk röra.

Ett par röda billabong-shorts som jag inte kunde få över höfterna förra sommaren. Det är snygga, Louise har köpt dem i Thailand. De är egentligen inte äkta. Det gör dem något snäpp fulare. Fast, det är det ingen som vet ju. På något mystiskt vis satt de som de var skräddarsydda till mig men inte en centimeter tjockare får jag bli om jag tänkt använda dem igen. Sista sommardagen på stranden (så vitt jag vet) då prydde de stiligt ett par alldeles för bleka ben som suktade efter solsken. I solstolen försökte jag indoktrinera mor min i fin musik såsom Yelle och Veronica Maggio.
Sträcker jag blicken till stolen vid min dator ser jag mitt rödvit-randiga linne från Carlings med pocoloco skrivet i ryggpartiet. Poco Loco - Lite Galen. Det passar då, pappa väckte mig i morse runt 05.30 - Jag vaknade ur en magiskt fin dröm och ville helst somna om. Fast det gick snabbt att köra till och från Flygplatsen då ansåg jag att pocoloco linnet passade - för lite galet kändes det allt.

Jag ser mjukisbyxor och skolkataloger, ankelstrumpor, nässprayer.

Jag ser faktiskt ända till min garderob från min säng. Där inne ligger ett par vita Lee jeans på fel plats. Det är pappa som åker på den skulden. Att de är felplacerade menar jag. Det hade han till en blå randig skjorta med vita slag på kragen och på ärmarna. Mycket stilig var han då. De hade varit på middag och ett par vänner jag agerade chaufför den kvällen/natten.

I en av mina stolar ligger liv, i form av en liten svartvit hund. Nisse heter han. Stor inspirationskälla till outtömlig kärlek.
Han snarkar nästan, Det är mamma som fördelade detta såhär. Hon kom upp innan hon åkte till jobbet och flytttade kläder, tider och timmar till den ena stolen och lyfte upp Nisse i den andra.

Nuet ligger i ena stolen och historia i den andra. Framtiden för de båda är självklar.
Jag måste gå ut med Nisse nu samt städa den krigzon jag kallar "mitt rum".

Pussel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback