mrrocky

Det känns på ett lustigt sätt - jag dra andan in genom näsborrarna och sekunden deras läppar möts kommer det. Det där lilla tjejskriet, det man får - bara när man är ensam. Jag ler mina kinder sprängs ut av min tandrad och jag ler. Det var verkligen en sådan "YES" feeling. Jag brukar vara den som avfärdar ungdomsfilmer men idag satt min mätare för total fjortis feeling inne.

"Linas Kvällsbok" - tack Lina, tack Lina, tack Lina. Jag ville se detta jag ville det långt ned i mitt pubertala hjärta. Jag kommer att bära med mig filmen trots allt alla andra säger, jag är en liten pojke som mest önskar att bli älskad av någon. Denna film får mig att tro att man kan få den man vill ha. Om man är sig själv. Vackert!

I dessa tider behövs Ben n' Jerry glass och bra film, och mindre jävla fucking måste. Jag har massor att göra i skolan, labbar och reflektioner. Men jag orkar innerst inne inte, det var som om kulturhistorian tog musten ur mig. Så nu ska jag unna mig och lämna allt annat bakom mig, jag längtar till den närliggande studentfesten.

Förlåt föressten, för att jag inte bloggade då jag ämnade göra det. Det vill säga i torsdags, låt oss säga att körkortet var välförtjänat och julkonserter har gjort mig rik på pengar och glädje. Kort och gott.

Oh, tur att jag spelade in "Linas Kvällsbok" - den lär jag se fler gånger.