mrrocky

I en stilla stund drar man efter andan - jag lutar mig bakåt i min fåtölj och ler. Mitt rum är nedsläckt, jag får gåshud - jag vet inte om det är för jag tycker att "Sverige" av Kent är så härlig eller om jag bara har linne och de nya Frank Dandy kalsongerna på mig. Mitt fönster är öppet om mina element knastrar förbrilt för att hålla värmen uppe. Frida gick nyss hem - hon är fin. Vi såg "Barnhemmet" - spansk skräckis. Till början satt vi i varsin enda av rummet och skrattade åt hur fjantig filmen var. När filmen däremot var slut låg vi på varandra med filtar och kuddar i min säng. Jag älskar skräckfilmer - det är så spännande att man måste titta, men också så hemskt att man inte vågar.

Det känns som om julen har tagit slut. Det känns nästan som om den aldrig började, men jag vet inte. Det är ganska skönt att julen är som den är - en koncentrerad glädje. Det räcker med den feta maten, de inslagna paketen och den julstress som infinner sig för några dagar. Nu orkar jag knappt tänka på julmat utan att bli mätt igen. Fast, jag älskar fortfarande julmaten. I morgon blir det jobb igen - inte mig emot dock. För jag ser det endast som en ljus öppning på den nya terminen. Pengar i fickan löser många problem. Och vårshoppa är skitkul!

Men tillbaka till nuet, jag fryser nog trots allt. Komma hit och sova i min säng?


P u s s e l

Jag fick höra för ett tag sedan "Jag känner mig så ensam på julen - jag vill också vara tillsammans med någon". Jag tänkte att jag minsann inte alls kände så och tyckte att jag visst överlever julstöket utan någon att hålla av. Jag vet dock inte längre om denna optimism håller i sig. Jag känner mig till viss del lite utelämnad till intet. Man blir så påmind om det i julens dagar så jag får väl bara hålla med och nicka.

Julens dagar, det är den 21 december as we speak. Vad hände? Jag har inte handlat en julklapp och känner att jag börjar få för mycket att göra. Jag ska dra kosan till Malmö och får göra ALL shopping där. Men räds icke, jag åker med en tät plånbok och ska göra fina inköp till er. Fast ändå, jag förstår inte riktigt hur allt ska gå. Jag har inte ens någon julkänsla i år. Tacka vet jag "Happy New Year" på Stures skolavslutning, det är den enda julkänslan som drabbat mig överhuvudtaget.

Jag funderar på att göra sängen snart - behöver det för allt som komma skall

P u s s e l

Det är rätt knäppt egentligen - ja, ganska banalt om man tänker efter. Det ska alltså ta alkohol i vissa mängder för att barriärer ska krossas. Jag kan liksom känna att det blir rätt fånigt. Fånigare blir det när man träffar den personen senare, och situationen "vi kramas" uppstår. Fast man egentligen inte känner den personen alls. Det som är jobbigt med det är att man liksom påminns om hur den relationen såg ut för några veckor sedan. Man kommer närmare personer med alkohol i blodet - jag för min del tycker världen blir fantastisk. Och visst en kram har ingen dött av. Särskilt inte när "vi kramas" uppstår med en formidabelt vacker person. Men ibland och oftast blir det pinsamt - det tycker jag i alla fall

Det var studentfest igår, för den som har missat det och detta pretentiösa förtal om fenomenet "vi kramas" kan härledas dit. Ja, med andra ord intogs alkohol, men jag var i stånd nog att hålla det på en bra nivå (med reservation för andras åsikter). Dansa är så underskattat, jag älskar att dansa - särskilt på ställen jag på en vanlig lördag aldrig skulle kunna komma in på. Det var jag, Ebba och Moon. Det var total lycka från min sida sett. Jag var utklädd till Arne Weise, det blev alltså grått hår med sextitalsbrillor. Nästa fest ska jag klä mig i något som man kan dansa i bättre, skorna torterade mina arma fötter under kvällens lopp.

Det var julavslutning idag, och jag var pepp, sjöng för full hals. Jag var nog mest pepp, av alla stureiter just då.

jag sökte din blick

P u s s e l

Det känns på ett lustigt sätt - jag dra andan in genom näsborrarna och sekunden deras läppar möts kommer det. Det där lilla tjejskriet, det man får - bara när man är ensam. Jag ler mina kinder sprängs ut av min tandrad och jag ler. Det var verkligen en sådan "YES" feeling. Jag brukar vara den som avfärdar ungdomsfilmer men idag satt min mätare för total fjortis feeling inne.

"Linas Kvällsbok" - tack Lina, tack Lina, tack Lina. Jag ville se detta jag ville det långt ned i mitt pubertala hjärta. Jag kommer att bära med mig filmen trots allt alla andra säger, jag är en liten pojke som mest önskar att bli älskad av någon. Denna film får mig att tro att man kan få den man vill ha. Om man är sig själv. Vackert!

I dessa tider behövs Ben n' Jerry glass och bra film, och mindre jävla fucking måste. Jag har massor att göra i skolan, labbar och reflektioner. Men jag orkar innerst inne inte, det var som om kulturhistorian tog musten ur mig. Så nu ska jag unna mig och lämna allt annat bakom mig, jag längtar till den närliggande studentfesten.

Förlåt föressten, för att jag inte bloggade då jag ämnade göra det. Det vill säga i torsdags, låt oss säga att körkortet var välförtjänat och julkonserter har gjort mig rik på pengar och glädje. Kort och gott.

Oh, tur att jag spelade in "Linas Kvällsbok" - den lär jag se fler gånger.

... jag orkar inte så mycket nu och borde sova men jag kan ta mig samman och ropa

JAG TOG KÖRKORT IDAG!

... det känns SÅ bra, jag berättar allt i morgon - då även om julkonserterna - men nu ska en trött man krypa till kos.

Förra året vid denna tiden ägnade jag tid åt "Jedi Academy" eller i alla fall - så luktar det som tiden jag gjorde det. Jag vet inte, det var kallt - det var nog mest att det var kallt. Vi närmare eftertanke minns jag inte om det var året innan eller detta året. Det blir galet nog att beta ur i vilket fall. Bra spel det där egentligen, fast det är tråkigt. Jag gillar "Star Wars" - (Ok, alla som läser min blogg kommer att lägga sig på marken och kräkas men så är det faktiskt) Lika mycket som jag gillar "Sailor Moon" - förlåt för eventuell uppstötning. För tråkigt är det - jävligt kass historia och platt fall på den kassa animationen. Men känslan när jag svingade min gula ljussabel mot monster klädd i endast trasor var cool. Ok, det är ett ultradåligt spel, men bakom det älskar jag det.

Det är som vilken hatkärlek som helst. Den man har till godis och till alkohol - och till skolan och pengar. Jag är trött på att vara förkyld, jag avslutade min penicillin kur för bara några dagar sedan och har redan blivit förkyld. Mina förkylningar avlöser varandra som prov gör nu förtiden. Jag snörvlar igenom min vardag, behöver någon med näsdukar i mitt liv just nu. Någon att luta sig mot med svar och en varm famn. Det är hatkärlek att man inte har någon sådan - kärlek till att det finns sådana människor - hat att det finns sådana människor.

Jag är sugen på att gå upp tidigt och raka mig med rakhyvel - fan en sådan behandlig i ansiktet är det bästa jag vet. Med massor utav raklödder, det borde alla unna sig.

Jag vill ha lov, dagen då vi tar jullov lovar jag mig själv en sväng inom Maxi för att köpa en kartong med choklad och med den ska jag lägga mig i min säng och titta på "Pelle Svanslös" - världens bästa julkalender. Oh, jag blir knäsvag när jag tänker på det - nästan kär i tanken.

Ikväll får jag lägga mig i en för kall säng, kräma på lite Kent och snyta mig så jag kan andas igen, det är inte "Fnoskperiod" längre, den är över. Nu är det bara svart, denna period innan jul får inget namn - då jag inte finner ett ord som beskriver det inferno som infinner sig på ett bra sätt. Här har vi fan världens största hatkärlek - stressen och julkonserter. Kärlek till konserterna - hat till stressen och allt omkring dem. I morgon står konsert på schemat, jag är taggad - eller jag tror jag är taggad.

Förra året vid denna tiden ägnade jag tid åt "Jedi Academy" och drömma att jag hade det på ett helt annat sätt.

Ja, ett helt annat sätt lever jag på idag - det är det enda jag är tacksam över. TACK, för att vi ändras - du ser mycket bättre ut idag än förut.

Tro mig

P u s s el

Jag är i mångt och mycket en vardagsmänniska - som gillar rutiner. Trots att jag ofta predikar för ledighet och galet liv ligger trots allt vardagen närmare hjärtat. Jag gillar uppoffringar, sena kvällar och tidiga mornar. När man måste saker, faktiskt. Det kan låta som en utdöd psykologisk störning - men så är det om sanningen ska fram. Med det menar jag inte att jag gillar stress och utföra saker som inte stimulerar mig. Nu har jag saker som stimulerar mig, som konserter och utmaningar i skolan. Fast, man blir ju aldrig nöjd. Det är väl det som vardagen till största del handlar om.  Att aldrig bli nöjd, den dagen kommer nog ändå aldrig. Man kan alltid locka sig till något nytt, kanske ett nytt materiellt ting faller en för blicken - eller det finns ALLTID ett materiellt ting som faller en för blicken.

Det är onsdag i dag, som vilken onsdag som helst. Den 3 december 2008, jag längtar efter så mycket ikväll. Till fredag, till Crazy Christmas, till jullov, till julafton, till paket - jag längtar efter så mycket att jag glömmer bort att jag faktiskt lever idag. I längtan glömmer man snabbt - det är som en skog, man går lätt vilse och undrar vad man gjorde där från början. Ingen rak linje precis (Hej, citera favoritfilmen). Onsdagar är verkligen något - för ett tag sedan innebar det fnosk och otillräcklighet - ikväll innebär det längtan. Jag vet inte vad onsdag innebär, kanske en dag mitt i veckan utan en närmare mening.

Jag blir lite en vardagsmänniska i slutet av terminen - som gillar rutiner. Trots att jag har predikerat om ledighet och galet liv ligger trots allt vardagen närmare hjärtat. Jag gillar dig - men du är för blåögd för att förstå


P u s s e l