"vi kramas"
Det är rätt knäppt egentligen - ja, ganska banalt om man tänker efter. Det ska alltså ta alkohol i vissa mängder för att barriärer ska krossas. Jag kan liksom känna att det blir rätt fånigt. Fånigare blir det när man träffar den personen senare, och situationen "vi kramas" uppstår. Fast man egentligen inte känner den personen alls. Det som är jobbigt med det är att man liksom påminns om hur den relationen såg ut för några veckor sedan. Man kommer närmare personer med alkohol i blodet - jag för min del tycker världen blir fantastisk. Och visst en kram har ingen dött av. Särskilt inte när "vi kramas" uppstår med en formidabelt vacker person. Men ibland och oftast blir det pinsamt - det tycker jag i alla fall
Det var studentfest igår, för den som har missat det och detta pretentiösa förtal om fenomenet "vi kramas" kan härledas dit. Ja, med andra ord intogs alkohol, men jag var i stånd nog att hålla det på en bra nivå (med reservation för andras åsikter). Dansa är så underskattat, jag älskar att dansa - särskilt på ställen jag på en vanlig lördag aldrig skulle kunna komma in på. Det var jag, Ebba och Moon. Det var total lycka från min sida sett. Jag var utklädd till Arne Weise, det blev alltså grått hår med sextitalsbrillor. Nästa fest ska jag klä mig i något som man kan dansa i bättre, skorna torterade mina arma fötter under kvällens lopp.
Det var julavslutning idag, och jag var pepp, sjöng för full hals. Jag var nog mest pepp, av alla stureiter just då.
jag sökte din blick
P u s s e l