På skylt: "När det blir värre"
Det lämnar den, kyler ner och försvinner. När något faller till marken, och trasas bort och blir en del i mängden. "Just another brick in the wall". Jag tänker, borde inte den skylten lysa? Eller är det menat att själva namnet inte ska bringa så mycket hopp? Kostar det kanske för mycket? Nej, de bygger ju om. På radion spelas någon glättig 50tals låt om sommarvindar och glädje. Jag ser ut genom fönstret och grinar åt synen. Det är fredag, inte någon särskild chock att det regnar ute och inte heller någon chock att jag blir sur och trött på det. De kallar på alla andra, men jag sitter kvar. Känner mig ensammare än någonsin, vill egentligen bara få det gjort och åka hem. Men det tar tid, mycket längre än vad det borde göra. Efter 45 minuter hör jag mitt namn, och möts av en man med ett vänligt ansikte. "Rickard?" han ser menande på mig och ler. Jag nickar och trycker hans hand mot min.
Jag är på Amadeus Kliniken, och åkomman som har dragit mig dit är halsont. Jag undrar alltid varför alla läkarbesök blir så långa. Då menar jag inte att själva undersökningstiden är särskilt långvarig, utan väntetiden i uppehållsrummet. Den är hemsk. Särskilt när personer som kommer efter en själv får passera igenom kön och träffa sin läkare direkt. Jag har aldrig haft den turen. Någonsin. Efter några äckliga halsprov och ännu en längre väntetid i labbet får jag beskedet. "Det är en virusinfektion. Det finns inget vi kan ge dig. Kom tillbaka nästa vecka när det blir värre" Sista meningen, "Kom tillbaka nästa vecka när det blir värre" som om jag ska gå och vänta på att bli sjukare. Ut i regnet igen, usch.
Det är ju känt att jag egentligen älskar regn och allt vad som medföljer: vått hår, rosiga kinder, te, smatter på fönstret och så vidare. Men när jag formligen drunknar med mina nya vita vans (som dessutom ser ut som en influensa i sig, vita skor och dagar på Röda Kvarn? Kombination = smuts) är livet inte lika rolig. För när vätan tar över inuti skon och håret blir genomblött och jag hostar. Då är det inte lika mysigt längre. Tyvärr
Tur att jag har vänner som Frida och Hanna, vi ska leka i morgon. Det blir kul. Jag ska klä upp mig och dra med min manbag på stan för första gången. Det blir Capri, och sedan blir det lite lugnare när vi tittar film på kvällen. Jag längtar, och fastän klockan är way pass 02:00, så känns det som en evighet tills vi ses. ÅH, den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge.
Dessutom älskar jag Joakim, han är så überskööön. Älskar att lira tevespel och fjanta omkring på Youtube. Han är mitt sanna nördorakel han. Nu också i regnets tider passar väl inget bättre än att bygga en oanständigt stor park i RollerCoaster Tycoon? Jag älskar det och det finns inget så väl unnat som Smashbros, morotskaka och filmen "The Man of The Year" för en sjukling, eller hur?
Det lämnar den, kyler ner och försvinner. När något faller till marken, och trasas bort och blir en del i mängden. Nu när dropparna faller ifrån skylten med namnet "Amadeus Kliniken"
P u s s e l