mrrocky

Du klarar visst det, det handlar om att intala sig själv. Jag försöker trycka upp huvudet, försöker med all makt. Faller lika tungt ned. Jag kan alltid erbjuda mig själv något riktigt gott att äta - som en slags morot för att jag klarade av det. Men å andra sidan kan jag lyssna på regnet och låtsas som om det är helg - precis som Jack Johnson gör i "Banana Pancakes". Fast då tar överjaget över och mitt samvete verkar också fatta vad som egentligen borde utföras. En kvick resa till stan blev en hel dag på stan, trots allt.

Yes, jag kunde inte lyfta huvudet från huvudkudden i dag. Det var bara SÅ gott att vara hemma och få ligga i sin egen säng. Regnet smattrade på mina markiser och jag älskar ljudet av regn på torrt tyg. Medan min kropp intalade mig att en dag i sängen endast var beviljat sa hjärnan och hjärtat något annat. Jag skulle ju in och säga hejdå till en mycket speciell och underbar tjej. Camilla Nilsson, som nu har fått för sig att lämna Hstad bakom sig hela sommaren och flytta intresset till Hudiksvall. Hon ska köra hårdträning på körkortet, men vi får återse henne i september. Och förhoppningsvis kanske hon kikar ned till min födelsedag. Men det är bara om plånboken tillåter.

Jag tog sällskap av Lovisa, glada goa Lovisa. Det var jätteskojigt och vi köpte fin choklad och gav henne ett halsband. Det blev lite av ett Titanic slut när hon drog. Lite: "I won't let go, Jack". Men å andra sidan har tårar inte skadat någon, och det var bara för gulle att och sänkte en tår för mig och Lovisa. Jag och Lovisa å andra sidan höll tårarna innanför ögonlocken och drog med lite saknad i hjärtat in till staden. Det stod Espresso House på menyn, mumma! Väl där mötte vi Moa och Jenny. Det blev en stor fika och det var kalas.

Efter en cheesecake och en chailatte bar det av till MQ. Bless the lord, jag vill åt den där koftan. För att ingen ska infiltrera mina planer med ett lyckat köp skola jag inte spilla information om vilken kofta det handlar om eller vart den hänger. Hoppas den är kvar i morgon, HOPPAS.

Det slog mig idag att det finns alldeles för mycket att oroa sig för. Nu menar jag rent utseendemässigt. Det blev en galen strid mot självförtroendet framför spegeln idag. Inte för att jag inte uppskattar vad jag ser ; D. Men jag tycker helt klart att min garderob behöver en förbättring, ett lyft, en påfyllning. Det verkade inte finnas något som gick i hop men något annat. Jag slogs av tanken att tjäna oanständigt mycket pengar och lägga dem på kläder. Men det ska tjockas till i sommar, så är det bara. För i detta skick den befinner sig i nu går inte för sig. Min favorit plagg i garderoben just nu är ett Hultsfred linne från 2007, jag var inte ens där men linnet är übersnyggt! (Jag vill bara poängtera att det är som ett slag i ansiktet. Ja, då menar jag när blogg.se väljer matchmaking sidor som reklam till min blogg. Tydligen har de förstått min ohållbara ensamhet och tycker jag borde stadga mig. Men nej, Siv 33 är inte så lockande som hon vill tillkännage. Även om hon gillar bergsturer och långa samtal om livet. Varför ska alla inhysa en stor respekt till friluftsliv? När alla ändå kör bil som pumpar ut avgaser och vill flytta till stan?)

Jag ska ladda ned Grim Fandango. Jag måste få återuppleva Rubacava och Manuel Calavera. Det är som det låter, ett datorspel. Men jag är odlad tönt i grad 1, och bryr mig inte särskilt mycket om dina opassande kommentarer. Jag och min generation växte trots allt upp med tevespel, oboy och hängselbyxor. OH! det påminner mig om att jag vill köpa de där hängselbyxorna på Cheap Monday.

Fan om det ändå fanns plats för lite tid

Jag dör antingen av stress eller av fattigdom, välkommen o härliga död.
(det där lät fördjävligt)

P u s s e l