mrrocky

Det var någon gång när jag var åtta, jag minns gråten i halsen och den panikångest som infann sig då. Tänk dig själv, jag skulle bara springa ifrån mormor i två sekunder för att hitta mamma. Självklart när jag lämnat mormor och inte hittat mamma återvände jag, logik saknade jag inte. Det verkade dock mormor göra, som lämnade platsen och jag var nu förlorad till intet, okej, kanske inte, men så gott som. Det är ett otroligt stort ställe, jag var nära att tappa bort mig idag också, fast inget minne består som detta minnet med den randiga tröjan och den bortsprunga grabben. Ja, att tappa bort sig på Gekås var verkligen en skräck, jag var men fortfarande, jag gillar inte den förbannade butiken, men någonting i mig sa igår att: "Vafan, nya kalsonger, strumpor, linnen och kanske till och med någon snygg ny tröja är väl aldrig fel". Jag skulle verkligen tänkt på ett annat sätt.

Yes, jag har varit i Ullared på Gekås idag. Det var till en början helt ok, och det gjorde inte så mycket att det var obotligt tråkigt, jag är rätt nöjd att jag rymde trots allt det där. Jag somnade självklart i bilen dit och hem. Jag älskar att somna i bilen och vakna som en krossad tomat och känna att kroppen värker på ALLA ställen. Nej men seriöst, det är väldigt härligt att powernappa ibland.

Nu blåser det galen storm härute och min dörr knarrar mer än någonsin, jag har verkligen ont i nacken sedan bilfärden och borde egentligen inte klaga, det är trots allt självvållat. Jag fick reda på att jag ska sjunga på en begravning, det blir "Himlen är Oskyldigt Blå" och "För Kärlekens Skull", det blir säkert kanon och övning står på schemat. Jag äter plopp med kaffelatte smak, fan, det är så äckligt och bör inte ens provas, inte ens för 5 kronor från Gekås.

Nu blir det sängen, jag är oförmögen att sitta uppe längre, mina ögon svider.

PUSSEL