mrrocky

Är det bisarrt att jag suttit uppe och väntat på att du ska logga in på msn? Kanske, kanske inte. Faktum är att jag är lite sådan som person - jag kan längta efter inget. Vänta på att enskild ska logga in, så jag strategiskt kan logga ut. Jag vet inte varför, jag kan liksom sitta på min sida av skärmen och säga till mig själv: "Ha, där fick dom - jag loggade ut strategiskt och de kände dom" - och samtidigt slås av känslan att så inte alls är fallet. Utan då sitter du och chattar med andra. Ja, det är sant - som Filippa ofta inflikar: "Du tror att ALLT kretsar runt dig!". Är jag verkligen så ego - eller är det bara sådan jag är? För att vara ärlig vet jag inte. Det jag vet är att jag kan sitta uppe, en hel kväll och bara vänta på att du ska logga in. Jag är trogen dig, i alla fall just nu.

Emma tycker jag är dålig på att blogga - jag håller med. För att liksom rena mitt sinne från skuld ska jag försöka återge situationen som stoppade mitt bloggande i veckor. Jag skrev DET inlägget. Låt mig understryka DET inlägget. Jag hade skrivit om hur fantastiskt roligt jag hade på Adam och Sofias fest, och hur min dag på halkbanan var och hur kul och fanatiskt allt var. Då får blogg.se fucking djävla jippu och allt försvann. Ja, det var gränsfall på tårar ett tag. Jag tror inte blogg.se tror jag kan vara glad. Så de bannar lyckliga inlägg.

Studenttävling - Glädje - Ångest - Frustration - Polisanmälan? - Förtvivlan - Förbud
Typ så blev det på Sturegymnasiet i Tisdags då en Studenttävling ägde rum. Oj,oj,oj. Plötsligt blev jag glad att jag inte var med i kommittén, jag är inte i fas för att ta emot skit från lärare. Vi hade kul och det är väl vi studenter som räknas i detta fallet? Jag vet inte vad som är moraliskt rätt att säga. Förlåt eller rätt åt er.

Hur reser man sig från ett misslyckade? Jag har inget svar - jag vet att sist jag föll det vill säga nån gång i mars. Så gick jag långa rundor med Nisse och lyssnade på Winnerbäck. Efter detta fallet har det varit Tomas Andersson Wij, och det var inte alls lika tungt Jag har faktiskt laddat om, blivit gladare och ser fler ljuspunkter än sist. Filippa har varit änglalik, hon har hållit min hand och varit så där som bara hon kan vara. Fia har orkat med mig när jag ringer på natten och vill kväva mig med en kudde och Maja har förflyttat mina tankar från krissituationen.
Bara för jag vet att Emma läser, hon har varit söt. Vi kanske blir tsm igen! (haha)

Kan man hitta kärlek i ett block? Kan man vänta för länge? När övergår intresse till besatthet? När lär man känna någon tillräckligt mycket? När säger man som det är?

jag tror jag vet. för jag är i det just nu

P u s s e l