mrrocky

Jag tror jag var i chock. Jag trodde inte det var sant. Jag har trott att den varit borta. (och nej, det var inte ett försök att böja verbet "att tro"). Den låg där, inne i garderoben, hela tiden. Jag sa tyst för mig själv: "Fan, kom ut ur garderoben" och log smått. Jag vet att den var varit borta. Men jag visste inte att den var så nära. Hade jag vetat detta hade jag letat här i från början. (det var inte heller ett försök att böja verbet "att veta"... Eller börjar det bli genomskinligt nu?). Snabbt sprang jag ned till nedervåningen. Gjorde fyra mackor och kokade de ljuvliga röda teet jag fick av Joakim i födelsedags present. Sedan började en panikartad jakt efter vhs och ett jäkla meck med denna. Satte jag mig i fåtöljen på rummet, och tryckte på play.

"Hej Mamma..."

Jag var fastlåst, fick en otrolig flashback och den slog mig att en tår bildades i ögat. Jag log, jag skrattade och ja, jag blinkade tårögt när det hela var över. Jag satt nu med fyra mackor i magen, teet var slut och slutscenen i filmen "Den Bästa Sommaren" hade precis ägt rum.

Det är som om någon överfaller en, med sockrade rosa kakor och tvingar dig tugga och svälja tills du blir blå i ansiktet av lycka. Det är som om någon känsla av energi utan slut slår på dig med en piska och skrattar med ros i rösten och sjunger "Goodmornin' Baltimore". Jag har precis sett "Hairspray" och det är som om något chockerade lyckopiller har blivit injicerat i mitt bakhuvud. Jag vill dö och jag vill födas. Denna film är läskigt käck, läskigt glad och läskigt hoppfull.
Frida kom hit runt 18:00, det skulle bli RichieFrida-kväll. I like! Det blev först "Hemmakväll" där vi i tron om en bra film hyrde "Hairspray" och inhandlade godis. Därefter Maxi för att inhandla käk, och sedan hem. Efter ett magnifikt mål och trevligt sällskap tryckes dvd:n på play och i 1 timme och 52 minuter matade någon oss med total och optimal lycka!

"Hairspray" möter inga gränser, inga svåra beslut, inga hjärteskärande scener. Inte heller är musiken bra, en musikal där musiken känns som samma låt om och om igen. Helt ärligt ingen känsla, ingenting är värt att se den. Förutom Travolta som dam då. För han gör filmen sevärd. Han är den enda.

Lisebergsbesöket kan liknas vid "Hairspray" en del, en HEL massive day på Liseberg drog musten ur mig i dagar efter vistelsen. Men ack så kul vi hade och jag åkte mer än vad min mage tillät och kände på tåget hem att hela världen dansade i en sist på "Tornado". Jag vann ett gigantiskt gosedjur, åt sockervadd och våfflor, åkte Kållerado 6 gånger, stod på Vip-listan vid entrén och skrattade mig blå när Dani blev nedbajsad av en fågel. På vägen hem var jag svullen om fötterna och tjock i huvudet. Men ack så kul vi hade.

Nu har jag och Josie bokat resan till Götet, på torsdag it is. Jag blir varm och glad över att jag har henne. Hon är en guldklimp!

-Vad har du gjort? Du är alldeles glansig i ögonen! Är det där rosaglasyr på din tröja? Varför ler du som en psykpatient?
-Äh, jag har bara sett "Hairspray"!

P U S S E L

Det enda förra inlägget resulterade var att jag avslöjade min brist på Skandinavisk kunskap. Jag visste inte vart lusekoftor kom ifrån och lika lite som jag vet det vet jag vad som kommer att hända den närmaste tiden. Jag vet allt som jag ska göra, och att skolan börjar den 22:dre augusti och att jag och Josefine far till Göteborg på torsdag. Men jag vet inget om vad jag vill eller önskar. Igår kändes det helt rätt att flytta ifrån Hstad och fly till ett tillhåll långt bort från civilisation och verklighet. Men jag förstår att även där finns en verklighet, mycket skiljd från min.

Jag var inne på tr3tton, jag tror jag gillar tr3tton bäst av alla affärer i hela världen. Dels för den skitsöta tjejen i kassan, dels för kläderna. Dels för att jag var där med Josefine, det var då planerna för Göteborg byggdes och en storfika på stan mötte dagens ljus. Välbehövligt och mysigt var det. Jag längtar bort och hon ska ta med mig dit.

jag vet vad jag saknar just nu, det är långt borta och jättenära

"Åh gud det gör så ont att nåt
så nära kan va så långt bort. " - Håkan

Nu ska jag ut med vovven

P u s s e l

Jag vet inte varför det infinner sig någon slags nostalgi när sommaren börjar ta slut. Jag sköljs av ett rus av både ångest och glädje. Men vad jag har ägnat mig åt roligheter sedan jag skrev sist. Har då inte funnit tid att sätta mig ned och skriva ihop ngt. Men det har varit allt ifrån konserter med Håkan, Kent och Stefan till soliga timmar och bad. Ja, jag är förälskad i sommaren, men precis som alla mina romanser springer den ifrån mig. Den är vacker sommaren, vacker.

Om det finns en gud, så heter han Stefan. Stefan Andersson = Gud. Jag älskar honom och skulle lätt kunna säga upp all annan musik för hans texter och melodier. Det var i Stenige, en 18års present blev verklighet. Jag blundade när "Min Olycklige Vän" fyllde den svala kvällsluften. Tack! Det var magiskt. När jag var på Håkan och Kent blev det vin i massor, skrik och hopp. Med storabror och tjejen. De två var mina hjältar, och jag kände mig bortrövad från stress och tristess och fick åka till Malmö med två energiknippen.

Yes, sir. Jag har fyllt myndig, det känns galet. Men bra, mycket bra. Födelsedagen blev utgång med Hanna och Frida, mitt dreamteam. Jag njöt av folket och friheten, och känslan att ensamhet är en påhittad lögn. Nu jobbar jag stenhårt för körkortet, förhoppningsvis i september. För på höstlovet gäller det att vara redo, jag har hört rykten om en roadtrip till Finland, detta betyder lusekofta och trätofflor.

Jag har arbetat massor på bion. Har intagit godiskassan nu också. Det är en extrem utmaning, men jag tycker jag är duktig och det går fint. Jag kommer vara x-tra rik i höst, vilket jag tar emot med öppna armar - då koftor och höstmode är favoriten. Dessutom kan jag sno i väg folk på fikor lite oftare. I höst kommer även teatern tillbaka, i like. Projektarbetet börjar forma sig i mitt huvud och jag ser mitt tredje år på Sturegymnasiet som en utmaning och inget måste.

Ikväll ska jag ta det lugnt, är äntligen ledig från jobbet. Blir arbete i morgonkväll, sedan tar jag paus för att kunna dra på Lars Winnerbäck, åka till Liseberg och ta kvällsdopp med de finaste.

Ja, jag är förälskad i sommaren.

P u s s e l

Det lämnar den, kyler ner och försvinner. När något faller till marken, och trasas bort och blir en del i mängden. "Just another brick in the wall". Jag tänker, borde inte den skylten lysa? Eller är det menat att själva namnet inte ska bringa så mycket hopp? Kostar det kanske för mycket? Nej, de bygger ju om. På radion spelas någon glättig 50tals låt om sommarvindar och glädje. Jag ser ut genom fönstret och grinar åt synen. Det är fredag, inte någon särskild chock att det regnar ute och inte heller någon chock att jag blir sur och trött på det. De kallar på alla andra, men jag sitter kvar. Känner mig ensammare än någonsin, vill egentligen bara få det gjort och åka hem. Men det tar tid, mycket längre än vad det borde göra. Efter 45 minuter hör jag mitt namn, och möts av en man med ett vänligt ansikte. "Rickard?" han ser menande på mig och ler. Jag nickar och trycker hans hand mot min.

Jag är på Amadeus Kliniken, och åkomman som har dragit mig dit är halsont. Jag undrar alltid varför alla läkarbesök blir så långa. Då menar jag inte att själva undersökningstiden är särskilt långvarig, utan väntetiden i uppehållsrummet. Den är hemsk. Särskilt när personer som kommer efter en själv får passera igenom kön och träffa sin läkare direkt. Jag har aldrig haft den turen. Någonsin. Efter några äckliga halsprov och ännu en längre väntetid i labbet får jag beskedet. "Det är en virusinfektion. Det finns inget vi kan ge dig. Kom tillbaka nästa vecka när det blir värre" Sista meningen, "Kom tillbaka nästa vecka när det blir värre" som om jag ska gå och vänta på att bli sjukare. Ut i regnet igen, usch.

Det är ju känt att jag egentligen älskar regn och allt vad som medföljer: vått hår, rosiga kinder, te, smatter på fönstret och så vidare. Men när jag formligen drunknar med mina nya vita vans (som dessutom ser ut som en influensa i sig, vita skor och dagar på Röda Kvarn? Kombination = smuts) är livet inte lika rolig. För när vätan tar över inuti skon och håret blir genomblött och jag hostar. Då är det inte lika mysigt längre. Tyvärr

Tur att jag har vänner som Frida och Hanna, vi ska leka i morgon. Det blir kul. Jag ska klä upp mig och dra med min manbag på stan för första gången. Det blir Capri, och sedan blir det lite lugnare när vi tittar film på kvällen. Jag längtar, och fastän klockan är way pass 02:00, så känns det som en evighet tills vi ses. ÅH, den som väntar på något gott väntar ALLTID för länge.

Dessutom älskar jag Joakim, han är så überskööön. Älskar att lira tevespel och fjanta omkring på Youtube. Han är mitt sanna nördorakel han. Nu också i regnets tider passar väl inget bättre än att bygga en oanständigt stor park i RollerCoaster Tycoon? Jag älskar det och det finns inget så väl unnat som Smashbros, morotskaka och filmen "The Man of The Year" för en sjukling, eller hur?

Det lämnar den, kyler ner och försvinner. När något faller till marken, och trasas bort och blir en del i mängden. Nu när dropparna faller ifrån skylten med namnet "Amadeus Kliniken"


P u s s e l

Det känns som om tiden har stått stilla ett tag nu. Jag vet att så inte är fallet, ty hela veckor har försvunnit under näsan på mig och jag har knappt hunnit reagera. Jag har sommarlov, men det känns nästan som om jag har något annat komplement lov som jag bara vilar upp mig på. Det känns helt ärligt som sportlov eller än värre, höstlov.
Jag hade behövt solbränna och lata dagar på stranden. Hade behövt strandkyssar och varma händer. Hade behövt vita skjortan, vita skorna och vita leendet. Men så väcker jag mig själv från min dagdröm och finner mig här med tangentbordet i knät, håret ser ut som en kvast och endast i förd en GIGANTISK polotröja.

Jag har också märkt att jag jobbar mycket. Mycket mer än jag hade förväntat mig. Det första som slår ut från mig då är en suck - men efter några väl valda tankar tänker jag på alla pengarna. De kommer att behövas i höst. Låtlistan jag "flashade" här igår blev vännen i 1 timmes vandring i skog och mark med hunden min. Jag var ledig från jobbet igår - himla gott. Fast när jag tänker tillbaka på dagen gjorde jag ingenting då jag hade drabbats av halsont. Det var promenaden som hände på sin höjd.

Idag drömmer jag om tevespel, mangafilmer och cashewnötter. Jag har tröttnat på godis, och vill bara ha cashewnötter nuförtiden, det känns otroligt accepterat och bra. Tyvärr har min familj samma dille på dem som jag så jag funderar på att återvända till klassikern "Marabou Digistive", den kan man åtminstone ha i fred. Dock känns den mindre diet accepterad.

Det är tur att jag ska luncha med Frida i morgon, jag har inte träffat en levande själ (värd att spendera tid med) på HUR LÄNGE SOM HELST!

(jag kikade på Centralskolan igår! varför upptäcker jag allt så sent, Filippa Bark i hjärtat!)

P u s s e l

Det drar till lite i mungipan när jag får syn på det. Det går inte att förneka att osäkerhet är roligt. Jag vet inte vilken skadeglad del av mig som verkar vid tillfället - men jag känner mig absolut maktfull. Det är som om jag styr i deras liv ett kort tag och får chansen att antingen förlöjliga dem eller vägleda dem. Man vet ju själv hur svårt det kan vara, och om man blir bemött på ett felaktigt sätt känner man sig alltid dum och får skuldkänslor. Jag delar inte ut gliringar av ren djävulskap utan snarare när jag bemöts av dålig visad respekt eller högmod. Det går ju att säga det snällt och dra på McDonalds leendet: "Du ska tyvärr inte vara här, du ska en trappa upp". Det blir enklast då.

Att jobba på Röda Kvarn är mer än att bejaka osäkerhet och handla rent socialt. Det är också att bejaka människors liv, det är faktiskt en inblick i vad folk gör, och det är ett utmärkt ställe för fördomar. "Jaha, ska hobbynördarna gå på 'Narnia', vilken chock!" men samtidigt ska man låta sig förvånas när två militärgrabbar går på "Sex and the City". På det stora hela är mitt jobb fantastiskt, jag träffar jättemycket trevligt folk och mina arbetskollegor är värda guld. I början av sommaren fick jag endast tre arbetstider på bion - men vinden har vänt. Jag har jobbat större delen av förra veckan och jobbar större delen av denna. Vilket är skitroligt och bra för ekonomin.

Sommaren åskar och blixtrar bort, men inte mig emot. Jag låg och myste i natt när jag hörde regnet och åskan. Mitt Chai te håller på att ta slut och jag känner att jag behöver köpa ett nytt te. Har någon något förslag.

Nu är det faktiskt Leonard Cohen och Cat Empire som dominerar på min Ipod
men jag vill bara säga att Säkert! är det bästa jag vet. Älska, älska Säkert! ih!

Jag saknar dig

P u s s e l

Det är i de små nobla sekunderna man förundras. Ja, jag förundras över min egen drivkraft och mitt mod. Jag trivs med sommarlov, mycket mer än jag hade väntat mig. Visst har det inneburit en del isolering, men jag trivs. Bättre än jag trodde jag skulle göra. Jag förundras över att jag har arbetat med hela hjärtat, vandrat omkring med en baouta leende och inte saknat solen. Jag vet att man i detta solkåta land ska dyrka soltimmarna mer än livet, men nu när den inte har uppenbarat sig har jag inte heller känt mig tvingad att lämna mitt rum. Vem vet? Det kanske blir eremit av mig i alla fall. Trots att jag har svårt att se mig själv utan socialt umgänge så är steget att älska sitt rum lite mer än solen ett steg på väg. Fast nu skulle en dag på stranden i goda vänners lag inte sitta fel.

Det är tisdag, Röda Kvarn väntar - det blir arbete ikväll. Det ska bli mycket skojigt. Det som dock jämmer mig är att Josefine och Emma ska ha fest, jag jobbar till 22 och ska ha körlektion 8.40 imorgon. Kan ju alltid kila dit efter jobbet, men samtidigt kanske jag behöver sömnen. Ja, någon dricka blir det i vart fall inte. Jag vet inte, jag är jättekluven. Idag är det den 1:a juli. Alltså är det 24 dagar, sedan är jag myndig. Då kan jag dra ut på krogen, skaffa körkort och leva loppan. Jag ser framemot det. Men samtidigt vill jag inte längta dit ännu. För det har gått ungefär 25 dagar sedan vi slutade och vänta 25 dagar av det känns ju löjligt. Det blir helt enkelt en födelsedag att längta till men inte vänta på.

Jag ska nog gå ned och göra mig klar snart. Har en del att fixa innan jag drar iväg. En dusch hade ju inte suttit fel. Jag saknar alla strandkvällar jag lovade mig själv. Men de kommer väl antagligen, när vi börjar skolan igen : D. I annat fall får vi ta vara på tiden som har vi har fått.

Vart all den tiden nu tar vägen - den som visste det?

P u s s e l

Det är emellan polyfoniska ringsignaler, cigarettrök och trådar modet föds. I enkelhet är regn och blåst inget som biter på oss. Det är som att dra upp dragkedjan så snabbt att den fastnar i skinnet - det är den där tanken av sår på hakan och den grusande sanden i ögonen. Vi står aldrig helt stilla och blinkar, alltid har du annat för dig.
I den sista minuten tar du en paus, ler och säger till mig: "Det var ditt fel, bara ditt fel. Du förstörde mig"

Jag har inte mycket att avvärja från tristess idag. Det blev en sen uppstigning, vid 2 och sedan spenderades större dagen i mitt rum med första filmen ur "Sagan om Ringen" och min bok. Jag har verkligen varit massivt slö idag. Det är nog vädret som drar ned en till marknivå igen och ger mig en kylig blick till svars för alla glada stunder i solen.  Det har varit en underbar tid sedan jag senast skrev. Kvällarna med Calle i hans stuga = Priceless. Lätt att jag kommer vara där ofta i sommar. Det blev grillkväll med Calles bästa och galen bilåkning. Det kändes behövligt, jag mådde bra. Bättre än vad jag gör nu. För nu är jag rädd, för att mina fönster helt plötsligt ska ge vika och blåsa in en stor ek i mitt lilla bruna rum.

Livet handlar i mångt och mycket i vänlighet - Väl valda ord och komplimanger. Men också i handlingar, telefonsamtal, peppfikor, hemmakvällar, deeptalks. Det är viktigt att ta hand om varandra, men jag har varit slarvig med det mesta på den fronten (för att vara ärlig är jag slarvig med allt just nu). Jag såg en sjuk dokumentär som hette "Guds barn", någon sekt som verkade helt störda. I ett kort ögonblick betvivlade jag människan. Det var tragiskt. (Terapi, någon? Haha. Ryck upp dig! xD )

Men helt ärligt för att lätta stämningen. Imorgon kommer de! De nya skorna! Vita vans, gaaaash. Det är så rätt i sommar. Det blir stan imorgon tror jag - måste fixa jeansen, hämta skorna, gå en sväng inom jobbet. Jag hoppas verkligen att det blir bättre väder imorgon. Vi kan inte fortsätta med denna plågan.

Det är lite som Vincent Vicious sjunger: "Kom och rädda mig från hösten"

Men det är ju sommar nu?

Jag svarar: "Nej, det gjorde du så bra själv"

P u s s e l

Du klarar visst det, det handlar om att intala sig själv. Jag försöker trycka upp huvudet, försöker med all makt. Faller lika tungt ned. Jag kan alltid erbjuda mig själv något riktigt gott att äta - som en slags morot för att jag klarade av det. Men å andra sidan kan jag lyssna på regnet och låtsas som om det är helg - precis som Jack Johnson gör i "Banana Pancakes". Fast då tar överjaget över och mitt samvete verkar också fatta vad som egentligen borde utföras. En kvick resa till stan blev en hel dag på stan, trots allt.

Yes, jag kunde inte lyfta huvudet från huvudkudden i dag. Det var bara SÅ gott att vara hemma och få ligga i sin egen säng. Regnet smattrade på mina markiser och jag älskar ljudet av regn på torrt tyg. Medan min kropp intalade mig att en dag i sängen endast var beviljat sa hjärnan och hjärtat något annat. Jag skulle ju in och säga hejdå till en mycket speciell och underbar tjej. Camilla Nilsson, som nu har fått för sig att lämna Hstad bakom sig hela sommaren och flytta intresset till Hudiksvall. Hon ska köra hårdträning på körkortet, men vi får återse henne i september. Och förhoppningsvis kanske hon kikar ned till min födelsedag. Men det är bara om plånboken tillåter.

Jag tog sällskap av Lovisa, glada goa Lovisa. Det var jätteskojigt och vi köpte fin choklad och gav henne ett halsband. Det blev lite av ett Titanic slut när hon drog. Lite: "I won't let go, Jack". Men å andra sidan har tårar inte skadat någon, och det var bara för gulle att och sänkte en tår för mig och Lovisa. Jag och Lovisa å andra sidan höll tårarna innanför ögonlocken och drog med lite saknad i hjärtat in till staden. Det stod Espresso House på menyn, mumma! Väl där mötte vi Moa och Jenny. Det blev en stor fika och det var kalas.

Efter en cheesecake och en chailatte bar det av till MQ. Bless the lord, jag vill åt den där koftan. För att ingen ska infiltrera mina planer med ett lyckat köp skola jag inte spilla information om vilken kofta det handlar om eller vart den hänger. Hoppas den är kvar i morgon, HOPPAS.

Det slog mig idag att det finns alldeles för mycket att oroa sig för. Nu menar jag rent utseendemässigt. Det blev en galen strid mot självförtroendet framför spegeln idag. Inte för att jag inte uppskattar vad jag ser ; D. Men jag tycker helt klart att min garderob behöver en förbättring, ett lyft, en påfyllning. Det verkade inte finnas något som gick i hop men något annat. Jag slogs av tanken att tjäna oanständigt mycket pengar och lägga dem på kläder. Men det ska tjockas till i sommar, så är det bara. För i detta skick den befinner sig i nu går inte för sig. Min favorit plagg i garderoben just nu är ett Hultsfred linne från 2007, jag var inte ens där men linnet är übersnyggt! (Jag vill bara poängtera att det är som ett slag i ansiktet. Ja, då menar jag när blogg.se väljer matchmaking sidor som reklam till min blogg. Tydligen har de förstått min ohållbara ensamhet och tycker jag borde stadga mig. Men nej, Siv 33 är inte så lockande som hon vill tillkännage. Även om hon gillar bergsturer och långa samtal om livet. Varför ska alla inhysa en stor respekt till friluftsliv? När alla ändå kör bil som pumpar ut avgaser och vill flytta till stan?)

Jag ska ladda ned Grim Fandango. Jag måste få återuppleva Rubacava och Manuel Calavera. Det är som det låter, ett datorspel. Men jag är odlad tönt i grad 1, och bryr mig inte särskilt mycket om dina opassande kommentarer. Jag och min generation växte trots allt upp med tevespel, oboy och hängselbyxor. OH! det påminner mig om att jag vill köpa de där hängselbyxorna på Cheap Monday.

Fan om det ändå fanns plats för lite tid

Jag dör antingen av stress eller av fattigdom, välkommen o härliga död.
(det där lät fördjävligt)

P u s s e l

Det släpper aldrig taget egentligen. Utan det gnager alltid fast bakom pannbenet. Jag lämnar mark och trots allt tar jag med mig allt hem, dofterna, dagarna och vinsmaken i munnen. Jag lyssnar på kent, det blir Sverige som lyfts upp på listan på mest spelade låtar och volymen spränger nästan bort locken för öronen, vi stiger lite till. Jag lämnar Italien bakom mig och det känns både bra och dåligt. För tillfället känns det bra, jag ska ju sova i MIN säng i natt.

Jag ska inte säga att det varit en dålig resa, tvärtom, det har varit underbart. Jag har åkt mycket bil och sett mycket av Italien och jag har hunnit med både det ena och det andra: strand, bad, pub, vin och böcker. Jag läste ut Bilbo på resan, det är ganska stort för en smygdyslexisk kille med bok skräck. Jag fångades in och vill nu kasta mig på mer böcker och detta har redan skett. Gud jag börjar bli torftig och snusförnuftig och kommer börja dricka rödvin och säga "OH så friskt" - när jag doppar mig i plurret i sommar (ok, en sådan person skulle inte skriva en så här ofullständig mening och med en sådan usel meningsbyggnad. Men i alla fall, tänk!). Jag har dessutom stakat mig fram på min spanska i Italien. Jag vet att dina varningsklockor slog igång någonstans i slutet av den meningen, spanska i Italien? Pappa sa att det är som danska för oss svenskar. Jag är livrädd för danskar, hoppas inte Italiens invånare kände samma skräck inför mig. Dessutom tror jag inte på honom. Visst det förstod mycket men jag kände mig som en psykpatient som stammade fram på ett språk ingen förstod i alla fall.

Det allra bästa på resan har varit tankarna. Jag har hunnit återuppta massor och mina poetiska källor har fyllts på. Jag känner mig pepp för att klottra ned 100 dikter till. Så många har de blivit föressten, 120 dikter är klara. 8 av dem är katastrofala men jag ska nog kika igenom det där senare. Det är galet fint hemma i Sverige. På det stora hela är jag förstaklassens hemmakatt. Jag trivs bäst på mitt rum med nedrullade persienner, fläkten på och Ron Sexsmiths musik på högsta (Om inte Kent, eller från ett datorspel jag älskade som barn). Gärna med en kopp te och nystädat i garderoben, då trivs jag bäst. Jag kan burra ihop mig som en katt och låta som en björn med morgon whiskey röst då.

Men nu ska jag fortsätta med det jag är bäst på.
Lyssna på musik, helt passivt surfa på nätet och chatta...

Gud, jag blir nog aldrig snusförnuftig i alla fall.

P u s s e l

"I dag är dagen inne"
Så skulle man kunna starta en bra bok eller ett sista brev till omvärlden. Men dagen som väntar mig är en resa, en resa till Italien, Toscana, Lucca. Det känns mycket spännande och jag är väldigt sugen att lämna Sverige bakom ett tag. Trots att vädret är fantastiskt, känns det inte mer än rätt. Självklart åker jag av en anledning. för att fira mamma som fyller 50.

I dag klippte jag mig, jag lät håret falla och har ny härligt kort snagg i nacken och sidorna med lite, lite hår kvar på hjässan. Underbar känsla av frihet, slippa se ut som en svinto och samtidigt slippa känna kliet i hårbotten. Med denna klippning kombinerades i besök på Eurostop med syster. Det införskaffades lite nya kläder och det var skönt. Jag har även hunnit med att öva inför bröllopet. Det blir bröllop på midsommardagen, "Kärleken förde oss samman", "Av längtan till Dig" och "I Folkviseton" (fortfarande under produktion). Jag känner mig laddad och lovar att göra gott ifrån mig.

Mamma var vänlig och tvättade mina vita skor, de såg ut som de hade gått en omgång i lerbrottning men lyser nu i vitt, vitare än när jag köpte dem. Självklart har även solen sina fläckar och jag upptäckte till min stora skräck att mina favoritskor alla kategorier har börjat släppa i sidan. Nåja, för att citera direkt ur ett svenska arbete:
"Olyckan växlar ju lika med lyckan, allt, vad begynsel har, ändas en gång"
Han är vis Lasse Lucidor. Det som är vackrast med sommarlov är dock att slippa skolarbeten och stress. Det var mycket nu denna termin men jag har lyckats att överleva även den.

Jag anar i luften hemma att sista tiden för packning börjar närma sig. Om jag packar snabbt nu, kan jag alltid göra lite te, fläkta på mitt rum och lira lite MarioKart innan sängdags. Det låter väl som en god idé?

Tills jag kommer hem till Hstad igen,

P U S S E L

Jag har 7, trogna besökare varje dag. Ni läser fast jag inte har skrivit något på veckor. 7 trogna själar har hängivit 1 minut åt mig om dagen. Det låter kanske patetiskt men jag ser det som ett riktigt framsteg.
I dag läste jag en blogg, där någon klagade på att alla inte är individer och sedan framlade personen i fråga att just den var en individ med mycket egna tankar. Jag skriver detta med vetskapen att jag inte är en speciell egen människa, jag är en klon av samhällets reformer, krav och bilder. Men jag har självinsikten att acceptera det! Vi är inte unika, inte heller är någon förmer än någon annan. Det blir naivt när man ser sig själv som något vidunder och någon gud... Bara för att ni springer runt i eran värld och leker filosofer, det ska väl ändå inte drabba oss som accepterar livet vi lever och försöker leva det? Eller hur?

I dag tar jag sommarlov, S O M M A R L O V! Jag förstår inte för mig själv den fantastiska känslan. Jag tror inte på att den sommaren kommer bli speciell, inte precis. Jag kommer inte förändras, och inget med det. Men jag älskar det, ligga på stranden, berusa mig, sjunga, känna vindarna, jag är redo för ett sommarkaos. Med dessa tankar ska jag bädda ned mig, och förstå trots att vi inte är heliga, speciella eller bättre än någon annan, så finns det för många fina människor att hysa kärlek till än de man besvärar sig på. Så för att avsluta, vi jag tacka Isabella. Som var smålullig på avslutningen idag, men hon var vacker och gav mig en puss och förvandlade en dag. Den dagen när jag slutade 2:an på Sturegymnasiet. Älska varandra nu, och de ni inte orkar med, lägg ingen energi på dem, ty de har aldrig förtjänat din kärlek.

Med många varma

P u s s e l b i t a r

Optimal lycka är Stefan Andersson konsert, oöppnad Ben n' Jerry, Caprikvällar, biostunder, bilfärder, fullmåne, svala sommarvindar, fräknar på näsan, sockerrus, nya kläder, snygg frisyr, flirt med bubbel i magen, avslutade skolarbeten, fika med chai, hångel, dansa, ramla och resa sig, skratta, blunda och tänka fint, komma på sig själv att le, se vackra människor, presenter, gunga, ropa, frukost, ta sig tid, dagg, solnedgång, jordgubbar, buffér, flipflop, sjalar från Carlings, Tr3ttons kläder, filckor med lugg, nya vita skor, godispåsar, chips med dipp, hängslen, kallt vatten, House på 4:an, KillBill filmer, tevespelskvällar, sällskapsspel, blommor, köra bil, teater, testunder, skitsnack, smsbombardering, vinna, förlora med stil, få beröm, regn på fönsterbläcket, brasa i vardagsrummet, glass, vita tänder, randiga kläder

OCH

Få träffa dig.

Hallå, det var mycket längesedan sist. Hur är läget ute i världen? Det är söndag, åter en söndag, åter en ångest. För söndagar är ångest inför vad som komma skall, men antalet söndagar kvar att fasa på är endast 4, den sista söndagen är en dag att glädjas på för då är det den 1 juni. Ja, som jag då snabbt räknade ut är det endast 4 veckor i skolan, (den sista är som sagt intet) och sedan stundar det längsta lovet på hela året. SOMMARLOV! Det är också mitt sista sommarlov, efter detta sommarlov blir det inga fler, självklart kanske om jag pluggar vidare, men detta blir mitt "sista "sommarlov". Det menas att jag kommer att njuta lite x-tra i sommar.

Jag har fått besök hit hem av både den ena och den andra, de allra senaste som knackade på min dörr var Joakim. Men jag har även fått besök av Frida och Joel. De har varit gott att spendera lite tid med vänner nu när det äntligen fanns tid, just nu så skjuter jag upp alla möten och allt det där läggs åt sidan, så får det absolut inte fortsätta.

Det har varit magiskt väder över vårat förlovade land på sista tiden. Jag älskar värmen och vårkänslorna bara spirar. Jag blir kär i allt som frågar efter mitt namn och jag skrattar mig trött när jag träffar mina pärlor. Jag har till och med uppskattat regnet. För dofterna som då utlöses luktar bättre än vår übergoa tvål här hemma. Detta har då resulterat i lååååååååånga promenixer med Nisse, jag har försvunnit för att dels lukta på naturen, dels för att lyssna på Sexsmith. Jag vet, är det inte lite galet att jag blev kär i musiken kompositören till "God Loves Everyone" gjort? Kanske, kanske inte... Hursomhelst har "Imaginary Friends" fyllt mitt hjärta, rum och hus.

I morgon är det måndag, och det första som står på mitt schema 8.10 är Naturkunskap, kul! (not). Sedan blir det Historia, Dans och Musik och hemgång vid 15 tiden. Kanske hinner jag med lite staden efter skolan, har nämligen kikat ut lite fina grejer på Carlings, och sedan kvällstid sjunger jag med kören.

Nu ska jag försöka ut locka med Nisse ut i det fina vädret, ta med ipoden och gå ner till Tylösand och tillbaka... Självklart blir det att unna sig lite Ben n' Jerry glass när jag kommer hem, det är vad jag ska göra för att göra denna söndag lite enklare.

Hoppas inte tristessen fångar era sinnen.
Nu jobbar vi vidare 31 dygn, sedan är vi fria.