mrrocky

Jag blinkar över två matta ögon, i bakgrunden sjunger titellåten till "Rocky". Det är en sen lördagskväll hemma. Det är en "dagen efter" - en dag i vakuum.

I går tog jag studenten, med allt som det innebar, alltifrån traditionell skolavslutning till vild discodans på Mårtensson. Det blev en oförglömlig dag och kväll. Idag står jag på egna ben, utan någon annan att falla tillbaka på riktigt. Nu är det upp till mig att sätta kursen, jag måste våga och ta mina egna steg. Det är en "dagen efter" - en dag i vakuum.

Skolan är över, men sommarlovet har inte börjat. På måndag börjar jag arbeta, och sedan kommer alla dagarna efter varandra. Jag vet inte, det känns både bra och dåligt. Det är väl så en dag i vakuum, att man inte ser mellan fingrarna utan blir kvar bakom en stängd hand. Jag har ingen bra film att glo innan sängen heller. Rocky II går på teve eller som man säger med andra ord - inget går på teve. Nog för att jag hatar Sylvester Stallone, nog för att jag hatar boxning.

Jag köpte "The Sims 3" idag, vilket fatalt misstag. Jag installerade skiten både på pappas Mac och min PC utan något resultat. Min dator hänger inte med i svängarna. Nej, ty min käraste avled i sekunden då jag skulle börja spela. Efter 3 dödsfall ansåg jag att det inte var värt att ta till återupplivningsförsöken utan dödsförklarade min stackars dator runt 22 snåret. Den är inte ensam om att ha sätt sina finaste dagar. Min kära mobil lade av i förrgår. Vilken magisk tajming, så alla smsen jag fick på studenten ligger i en inkorg på mammas mobil i en salig blandning. Men inte tänkte väl jag sitta ensam och deppa? Nej, kvällen spenderades med familjen istället. Vi var ute och åt klockan 19, Harrys med chickenwings. För att sedan kika på "Bolt". Väldigt mysigt och det kändes som alla i familjen var lika nöjda med studenten som jag.

Jag blinkar över två matta ögon, i bakgrunden sjunger titellåten till "Rocky". Det är en sen lördagskväll hemma. Det är en "dagen efter" - en dag i vakuum.

Jag antar att jag ska gå och lägga mig. Ska sova länge och njuta av att slippa vakna upp med söndagsångest. Jag ska nog allt gnola över den där datorinvesteringen också. För min goding här uppe andas som om hon sett ett spöke. Kanske man kan få assistans av en Joakim jag känner? Vem vet...

Pussel

det finns studentfester
och så finns det studentfester
och så finns den bästa festen du gått på någonsin!

jag älskar livet och studentfester.
och jag
är kung : )

Jag lyssnar på 'elden' med Lasse på rummet,
här är det kvavt och väggarna suktar efter syre.
Önskar att jag kunde bli trött. Bara i kväll liksom.

Så blir inte morgontimmarna så hårda att uthärda

Såg twillight igår, så djävla bra den var! Jag blev verkligen positivt överraskad.
Varken någon av skådisarna var svåra att titta på heller. Hallå ögongodis!
Skulle gärna bli bortrövad av någon i kärlekens namn, fast det är väl därför man har filmer - så man kan önska sådant.

Jag och Linnea tog bilen till Ängelholm. Vi övade inför ett bröllop som ska äga rum den 30 maj.
Hon är för bra den där Linnea Lundborg - jag hade kanonmysigt.
Tur att det finns folk med hjärnkapacitet kvar på jorden!··i morgon är det tisdag, det var favoritdagen i 2:an - nu ser jag rött vid namnet.
Dans och Filosofi.
Alltså, en svajande full kossa och en evig analys om något jag inte förstår.

Idag önskar jag att jag var någon annanstans med någon som tror att det går att flytta på berg och bygga broar över kärleken. Fast när jag öppnar ögonen sitter jag i fåtöljen framför datorn och stirrandes på en vit pulserande skärm
med en blinkade orange msn-konversation där någon säger
' det ordnar sig '

jag hoppas du har rätt!

Pussel

MALiN säger:

suck, jag vill också räffa någon.

MALiN säger:

träffa

MALiN säger:

eller räffa, för den delen

-Mr. Rocky säger:

HAHA

MALiN säger:

jag är inte så kräsen

Allt går så där sakta.
sakta, riktigt sakta.

Jag är ledig eller fången hemma. Fången i tankarna av skolarbete och måsten, av auditions - av tid. Det är så där kvavt ute, precis som om vädret väntar, solen vill inte riktigt blomma ut. Det är lågstadieavslutnings känsla på det hela. Avslutning, avslutningskänslor- de har gripit tag i mig nu. Jag börjar sakta förstå vad som rinner mig ur händerna, hur jag glömmer bort vissa saker och hur jag tillåter andra att försvinna.

Allt går så där sakta
sakta, riktigt sakta

Igårkväll styrde jag kosan hem till Jenny. Här hemma stod tiden stilla och vi hade inget körrep. Jag skickade massa sms till Joel där jag förklarade hur jag skulle sakna kören. Det är som om jag har börjat acceptera att den tar slut. Jag hade min sista konsert på teatern i söndags. Vad fan hände med alla år? I 11 år har jag sjungit för Ingmari, träffat Joakim och Joel varje vecka. Nu, ser det mer ut som ett sommarlov kommer att sprida alla de åren för vinden och lämna oss på olika hållplatser. Då står man där med en bussbiljett som gick ut för 5 minuter sedan och ingen buss kommer. Så känns det då, att sakta börja gå hem - ensam.

Allt går så där sakta
sakta, riktigt sakta

På torsdag söker jag Balettakademiens musikallinje, det känns helt vansinnigt. För jag kan se mig där och samtidigt inte. Det känns lite som om det vore för bra för att vara sant för mig, att jag skulle få fortsätta utvecklas där vore magiskt. Det är så knäppt, en del av mig vill stanna kvar i Halmstad och fortsätta jobba på bion ett helt år. En annan del känner för äventyr och lämna allt. Jag vet inte vilken del som ligger närmast, förmodligen den sistnämnda även om jag kanske inte vågar medge det för mig själv.

Allt går så där sakta
sakta, riktigt sakta

Jag tror jag ska försöka fördjupa mig i någon form av studie - fastän hela min kropp säger nej. Det är väl så som man säger att man måste bita ihop, det är ju så lite kvar nu. Fast jag tror att den tröstlösheten kommer från att man inte vågar ta adjö av skolarbetet. Jag vill att det ska ta slut så innerligt att jag kommer sakna det om det gör det. Fast det är inget argument man kan köra inför lärarna. Just innerst inne vill jag inte bli kvar här, med studier.

Allt går så där sakta
sakta, riktigt sakta

Jag kommer att sakna dig mest om jag åker - frågan är om du ens vet det.
Frågan är om du ens läser

För mellan oss går allt så där sakta - sakta, riktigt sakta.

P u s s e l

Idag sitter jag hemma med August Strindberg.
eller i alla fall analysen om hans verk "Fadern".

Igår slocknade jag klockan 20.30 i sängen och kände mig allmänt piss.
Det är så mycket man ska hinna nu för tiden. Så mycket jag ska ro i hamn.
Tur är att man biter sig fast och faktiskt gör saker - som idag.

Men allt är inte pest och pina! Det är faktiskt kul att gå till kören och sjunga,
även om jag inte alltid medger det. På söndag är det konsert och jag längtar.
Dessutom har jag inhandlat nya kläder och börjar få upp vårkänslan i garderoben.

påsklovet är slut.
vart tog det vägen?

jag har precis badat, mina fingrar är russin och min hur torkar sakta men säkert in. Precis som dagarna torkar in i det förflutna. det är mycket att göra just nu, mycket i allt - mycket för att vara mycket. Jag försöker fånga varje tillfälle av stillhet och njuta - men vem njuter när man har tusen andra saker man borde göra?

orken är slut
vart tog den vägen?

Nej, säg det. För jag hittar inte orken i mina skolarbeten och inte heller bland mina viktiga papper. Jag som började få ordning på det där. Jag orkar inte leta efter orken längre. Tur är att man orkar med det som är viktigt. Som vänner, familj och framförallt njutningsvärda tidsfördriv. Det orkar jag, jag skulle kunna orka en hel sommar med bara det. Men jag orkar inte leta efter orken.

dagen är slut
vart tog den vägen?

Jag blundar och känner på mina läppar med russinfingrarna, suckar och drar handen genom håret. Håret som blev misslyckat, dagen som gick i ultrarapid och nu kvällen inbäddad i en söndagsångest och en torrhet
man kanske ska smörja in sig i lite salvor och ta en kopp te?
allt ordnar sig när man dricker te.

blogginlägget är slut
vart tog det vägen?

Och ibland lyser allt det där igenom

att man kanske inte ska misströsta.

Jag har en syster, som jag inte med ord kan beskriva min tacksamhet för.
Vi delar samma humor, vi delar samma blod. Ibland kan tusentals kilometer kännas som en meter och jag önskar jag fick vara med henne ikväll och titta på någon såsig romantiskkomedi och äta centerrullar. Fast det är väl det som är tjusningen med att åka bort, både för henne och för oss här hemma. Det är när man saknar som man förstår - det är väl konstigt? Tur är att skype finns, då är hon ju nästan här - fast ändå inte.

Ikväll tänker jag tillbaka på en fin dag på staden med shopping och fikor. Jag kunde inte ha önskat en bättre dag. Jag tänker även på er som kommenterade

för ibland lyser allt det där igenom

att det finns folk som tror på en.

Ikväll känns Rock Hill närmare och jag kan känna i fingertopparna att våren är på väg. Då menar jag inte bara solen, i alla fall inte bara den på himlen. Jag tänker på det som strålar lite i sin ensamhet på andra sidan av det stora havet. Den stjärnan jag håller ett hårt tag om ikväll.

Kom hem snart, det behöver jag.

för ibland lyser allt det där igenom
att kärlek är vackrast på håll

Pussel

det är tisdag
du vet som tisdagar i sig.

Jag är inne i en studiedepression och orkar sannerligen inte sätta mig ned och plugga. Det är inte så att jag har alldeles för mycket att göra bara att jag saknar motivation. Hoppas finna den under huvudkudden i natt och attackera onsdagen med lite råg i ryggen. Men jag har fört några skepp i land idag, i alla fall lite praktiskt arbete.

I dag efter en filosofi lektion jag vill glömma bar det ut på staden. Först en stund med Malin och sedan för mig själv. Fyndade på Carlings och snackade länge och väl med snygga Majsan. Så nu är jag en ziphood rikare och endast 199: - kronor fattigare på en tröja som borde gått på 600 +. Efter detta inhandlades semlor som jag och farmor sedan fikade på hemma hos henne. Fick med mig en liten Nisseman hem och sedan stod solosång på schemat. Mycket avkopplande.

Nu laddar jag för imorgon.

- eller försöker i alla fall.

Pussel

Jag är tillbaka och denna återkomst kunde inte vara mer lämplig. Efter ett "intermezzo" av influensor, föreställningar, arbete och godiskrängande är jag tillbaka.
Jag blev då smittad av den beryktade vinterkräksjukan - tack gud!

Sedan i torsdagsmorse har jag legat till sängs, som ett apatiskt objekt. Inte rört mig och försökt till min milda grad att härda ut, idag vaknade jag med lite mera kraft och ska spendera dagen framför lite studier och ikväll ska jag bryta mig ut ur mitt sociala fängelse och träffa Frida. Det vankas hyrfilm och snack - I like.

Så i ett sagoland av snö har jag varit allt ifrån mänsklig och tittat på så mycket film att jag inte visste vilken skådis som var vem. Dessutom har filmer som jag redan sett passerat näthinnan lite för många gånger. Idag har jag ångest över allt jag inte gjorde under lovet, men i hemlighet klappar jag mig själv på axeln för det fina jag uppnått med diktboken. Det ska nog gå i hamn någon gång i mars. Dessutom ordnar sig saker, jag har gått i skolan i snart 12 år, inte fan har jag ramlat ned med ett enda IG och tror fast på att jag fixar allt.

Kanske man borta utrota lite ångest och skrida till verket?

- Kanske inte

P u s s e l

Det är det här med att gå upp tidigt.
Det är litet av en plåga och veckan har varit lång - blir ingen utgång för mig ikväll. Nej, jag ska sova.
Jag ska till konsten innan vi börjar med musikrepet - ska söka hjälp hos mina kära stureiter.

Igår tog "De Halvt Dolda" slut, det var med gråten i halsen, värme i magen och sorg jag lämnade det bakom mig. Fina, fina Jonas har gjort det omöjliga - toppat sig själv. Jag och Malin delade denna "serie-upplevelse" och nu så här i efter hand vill jag inte dela det med någon annan.

Det är skönt att jag har gjort saker, nu kan man lägga grejer bakom sig.
Idag ska jag och Joel beställa kläder. Det är fint

Det är det här med att gå upp tidigt.
Det är litet av en plåga och veckan har varit lång.


Nej, nu måste jag köra till skolan så jag inte blir sen

Pussel

Till min stora förskräckelse har en liten, liten skaterboy tagit min plats.
Jag försöker att verka vuxen och inte ge en mordisk blick som på ren fegsvenska betyder
'Där tänkte jag sitta och nu får jag sitta någon annanstans din lille skateboard kis'.
Nej, jag sätter mig strategiskt på andra sidan (samma plats fast spegelvänt) och hostar så han ska höra hur arg jag faktiskt är.
Min lilla aggression blir mildare allt efter resans gång. Jag slås snabbt av tanken att om man sitter på just denna platsen kan man spegla sig i rutan framför (då denna plats besitter just en sådan glasruta placerad mitt framför ens gråmåliga anlete) där sitter jag Rickard Stierna, med en pärm fylld med sånger, iförd rock och halsduk med bena i kors. Jag grips först av åter ett slag mot min manlighet men sedan (efter jag ändrat position på sätet) en ohärlig känsla av ensamhet. Jo, jag ser nu att det är inte bara en skater på bussen utan jag upptäcker två till... Jag känner mig så malplacerad som en ko på ett slakteri - som en vuxen i bollhavet och som en rugby kille på ballet lektion. Det är inte bara två killar till jag upptäcker att förutom jag finns det sju - märk SJU - andra kids med skateboard. Vafan? Varför har jag ingen skateboard?

Situationen är så sjuk

När jag hoppar av släpper allt - det är skönt att man inte var som de kidsen på högstadiet. För inte fan hade jag skrivit en sjuk blogg om min ensamhet på bussen i lilla Halmstad en kall kväll i januari. Nej, då hade jag haft stora skor och skate:at med mina polare - gått på media och lyssnat på oförståelig musik.

jag säger som Jonas Gardell: "vi måste ha några mobbade ungar som fryser och inte vill åka på den där djävla pulkan"